Delfinfilm

I Arendal har dom spärrat alla sidor med hud på varför det inte gick att lägga upp en snutt med lite segling och nakna delfiner. Så här kommer dom istället:

Imorn lägger drar vi tidigt och siktar på Grebbestad. Det verkar som att det ska bli sköna sydvästliga vindar så vi hoppas på en snabb slör hela vägen.

Hasta luego!

Sassy Lady vs Nordsjön 2-0

Fan va skönt! 500 sjömil på 100h över Nordsjön och en bit av Skagerrak är avklarat. Tanken var att hinna hem till bröllop i Jönköping men dåliga vindar tog oss till Arendal i Norge istället. Men sånt är livet på sjön, man kommer när man kommer.

Det var i alla fall ett par sköna dagar på havet med en försmak på riktig havssegling. Vi lämnade Orkney i tisdags och la till i Arendal idag vid lunchtid vilket är vår längsta segling hittills. Många säger att det tar 2-3 dygn innan man är helt inne i lunken till havs och det stämmer helt. Frågan ”varför” passerade inte hjärnan under det sista dygnet över huvud taget.

Frågan dök upp lite oftare under de första tre dygnen. Varför stampar vi emot sjön med vinden rakt i näsan 40° från målkurs? Varför kommer man på 100 grejer som måste repareras eller fixas till när man ligger och försöker sova i 30° lutning??

Varför uppskattar man inte en offentlig toalett oftare när det är så djävla svårt att skita halvt stående med badlakan på tork slängandes i ansiktet och en ständig rädsla att spolvattnet ska komma farandes längs nacken när stäven lättar över en hög vågkam???

Jag har kommit fram till att det finns många svar på den frågan. Ett av dom är: därför jag kan. Ett annat: det är minnen för livet. Det tredje (vilket är huvudorsaken för min egen del): är att om man inte har det riktigt djävligt ibland så tycker man aldrig att det är riktigt härligt heller. Att återvända till civilisationen är helt underbart och man behöver inte mer än en offentlig toalett med ett icke lutande golv för att tycka att livet är underbart att leva…

Moralen är alltså på topp så här i hamn och det är nästan lite för mycket att glida in i idylliska Arendal i Norge. Landskapet är otroligt vackert och svältfödda på kärlek självantänder man nästan när man ser de norska damerna. Ikväll blir det lite gaj och partaj vad det verkar.

Själva återseglingen var omväxlande och något mer äventyrsfylld än vägen över. Det började med starka vindar och slör, avtog efter ett dygn så att vi fick dieschla och därefter var det bidevind nästan hela vägen hit. Vi trodde att vi skulle kunna ta oss till Sverige men när vi låg och pinade utanför Danmarks ostkust och insåg att det skulle krävas ett slag upp till Kristiansand i Norge innan vi kunde sätta kurs på Bohuslän så bestämde vi oss för att gå in i Norge.

Här är några bilder på överfarten, egentligen tänkte jag lägga upp en liten filmsnutt med goa delfiner men det tillåter inte Norska Säpo. Istället blir det stillbilder på härligheterna.

Hasta luego!