I kulturens vagga

Sassy och hennes besättning ligger så åter tryggt förtöjda i en moderlig famn, även kallad hamn.

Under gårdagen lämnade vi holländskt vatten, gick förbi Belgiens kust och vidare in på franskt territorium. Vi fortsatte tills det började lukta sur ost från land och följde då doften in till Boulogne sur mare och en lagom pittoresk fiskehamn. Nu sitter vi här i sittbrunnen förstrött sippandes på en ljummen bag-in-box rosé, känner in atmosfären av fransk kultur och planerar vår fortsatta färd.

Pappa Gie (även känd under Pseudonym Den gamle och havet) gastade på innan avfärd från Ijmuiden och har klarat sina gesällprov som sjöman med bravur.

Enligt prognoserna lär vindarna vara lojja hela veckan så vi planerar att glassa vidare i små etapper söderut längs franska kusten för att uppleva kultur och mustiga spelemän innan vi senare drar vidare mot det solbrända folkets land, England. På återhörande!

 

14 år på 14 månader

När jag sitter och skvätter t-doja över kretskortet på Simpan (autopiloten) så kom jag att tänka på hur våra bekymmer kan te sig där hemma. Vi har ju skrivit en del om incidenter vi haft och vilka problem som finns med båten. För oss är det inga allvarliga grejer (det igensatta bränslefiltret hade kunna sluta illa men tack vare snabba steg från Raff-Raff gick det bra) men när man sitter på andra sidan http’t så verkar det nog värre.

Sen länge har vi insett att det här året ständigt kommer att innehålla reparationer och förbättringar. Skutan har ju några år på nacken och trots att vi bytt en hel del så finns det massor som kan gå sönder som vi inte rört. Den elektriska gasventilen som pajjade igår är det senaste exemplet på det. Den är säkert 10 år gammal och har suttit monterad i fören nere i ankarboxen där den ständigt utsatts för sjö och stötar. Det är inte konstigt att den går sönder och det är bara att göra en temporärfix (i detta fall koppla förbi den och stänga av flaskan manuellt) och köpa en ny snarast möjligt.

Så det är ingen mening att gräma sig över saker som går sönder eller att tycka att det är jobbigt när det händer. Vi använder ju båten lika mycket på en månad som somliga använder sin båt på ett helt år. Så rent teoretiskt lägger vi till 14 års slitage och problem till Sassys historia under dessa 14 månader. Då är det bara att gilla läget och byta om från mankini till blåställ emellanåt.

Omtanken går det inte att ta miste på i alla fall. Snackade med pappa igår och han har

aldrig varit så nyfiken på vad som händer med båten som nu. Fick också några bra tips från Öviks Lilla Fridolf vilket jag alltid behöver. Andra som följer oss är också oroliga och det känns bra att det finns många som bryr sig. Hade varit astrist om ingen oroat sig över att våra underkläder börjar lukta mög ;-).

Ja just det, Simpan ja. Jag trodde ju att jag förseglat den tillräckligt för att stå emot Nordsjön och andra stygga hav när jag la smältlim på hela kretskortet. Men det verkar vara omöjligt att förhindra saltstänket att krypa in och fördärva elektronbanorna. Trots en massa t-röd och 556 blev den dödförklarad idag. Roligare då att Petter och Robban fixat en svetsning av rorkultsbeslaget och att vattentanken i förpiken är instalerad och klar. Den beräknade vattenmängden är 250l vilket vi kommer att klara oss gott på tillsammans med lådvin och tyska lock.

Just nu så sitter vi och käkar middag på en sylta och planerar inför avfärd imorgon. Seglatsen från Cuxhaven slutade här i Ijmuiden utanför Amsterdam. Vi fick en tuff start med motström, stötig sjögång och bidevind men det övergick i halvvind efter ett tag och då gick det som på räls. Det tog två dygn att ta sig hit och efter två dagar inne i Amsterdam och två dagar inblåsta så börjar vi bli sugna på att komma ut igen.

Petters pappa Gie dök upp igår och ersätter Kristina som gast. Nu lär det bli mindre prat om bajtanken och kalsongspräckare vid middagsbordet, eller… Det var i alla fall trevligt att ha Kristina med och det blir säkert lika trevligt med Gie. Kul med ett gästinlägg på bloggen också, vi får se om det kommer mer av den varan framöver.

Hasta luego