På svaj i Cascais

Sjömän och fruntimmer!

Vi fortsätter vår seglats söderut längs Portugals kust och sedan vi lämnade Spanien har vi gjort ett antal kortare stopp längs vägen i orter vi fått heta tips om, antingen genom den guidebok vi köpte i England eller genom vänner. Första stoppet blev så Sao Martino de Porto. En vacker liten by med en hästskoformad strand, skyddad från atlantens dyningar låg vi för ankare där i två nätter. Sedan glassade vi vidare ned till Peniche och lät ankaret gå utanför marinan på södra stranden. I skrivande stund har vi tagit oss ned till Cascais och ligger nu på svaj även här.

Fördelarna med att ligga för ankare är många, framförallt kostar det gratis och erbjuder dessutom ett mer naturnära leverne än livet vid kaj. Då vi behöver kontakt med torra land har vi vår lilla dinge att tuffa in med. I Peniche blev denna transport riktigt häftig. Dingen är en hederlig liten gummibåt av märkningen att döma tillverkad för 1 person samt motor och packning om max 20 kg. Det går emellertid alldeles utmärkt att trycka ned sig 3 personer i båten, dessutom finns plats för lite packning om viljan finns, och det finns den ju. Dilemmat är bara att båten flyter en smula tungt och att havsnivån kommer oroväckande nära de personer som vid tillfället valt att transportera sig på dylikt sätt. Då vi på förmiddagen körde in till stranden var vädret lugnt och färden fortskred utan incidenter. Värre blev det på kvällen då vi efter en dag på stranden med påföljande restaurangbesök efter mörkrets inbrott skulle ta oss ut till vår bostad igen. Vinden hade ökat och vågorna bröt nu mot den strand vi med vår överlastade dinge avsåg utgå ifrån. Efter ett par kapsejsningar och lite wet t-shirt lyckades sålunda alla besättningsmän i omgångar borda moderskeppet, aldrig tidigare har en whisky smakat så bra. I fortsättningen kommer vi försöka undvika landstigningar på stränder med påfallande risk för ökande pålandsvind.

Vi har även fiskat en del den senaste tiden. Med facit i hand kan vi konstatera att fiskarna ute på djupt vatten tenderar vara på tok för stora för vår fiskeutrustning. Dagen efter vi lämnat la Coruna var vi en bra bit ut till havs. Robban skickade ut vår kraftigaste wobbler och lät den ligga och hoppa i ytan ca 50 efter Sassy. Efter en dryg halvtimme, på 1800 meters djup, rusade det i linan och spöt böjde ned sig mot vattenytan. Det var en tung rackare på kroken och helt omöjligt att veva in på vårt spö. Vi fick använda motorn och backa efter fisken för att förhindra att den skulle dra ut all lina vi hade på rullen. Tålmodigt gav vi oss fan på att få upp krabaten, det fick ta den tid som krävdes. Vi lät fisken rusa ett tag, sedan använde vi motorn för att köra efter och ta hem på linan. Så här höll vi på i över två timmar. Fiskdjävulen verkade aldrig bli trött, det måste vara en enda stor muskel vi hade på kroken. Till slut hade vi lyckats få hem mer lina än vad firren dragit ut och den närmade sig ytan. Oj så spännande. Det började glänsa nere i djupet och vi såg en silverfärgad mage och en stor spetsig stjärt komma upp brevid båten. Va fan! Den här besten kommer vi aldrig lyckas få ombord. Är det en haj? Njaee det måste vara en tonfisk. Den kommer inte få plats i sittbrunnen. Hur ska vi lyckas döda den? Stefan föreslog att vi skulle hälla polsk vodka i gälarna på den medans Robban var mer sugen på bollträ. Sedan gjorde fisken ett sista ryck ned under båten och linan small av. Saaaaatan, ingen kommer tro oss, vi hann inte ens få den på kort. Morlokna fortsatte vi seglatsen och kunde endast konstatera att vi förlorat vår stolthet, ett drag och några timmars segling, ingen fiskmiddag blev det heller.

Några dagar senare kastade vi åter igen ut en liknande ytgående wobbler, samtidigt som vi seglade söderut i 5-6 knop. Denna gång tog det lite längre tid innan något hände. Men plötsligt small det till på spöt. Ett tungt rusande sedan small linan av direkt. Firre nr 2 tog hem segarn. Nu jävlar, i dagarna planerar vi åka in till Lissabon, där ska vi köpa på oss den kraftigaste fiskutrustning som marknaden har att erbjuda. Sedan ska vi släpa fiskarna efter oss i flera dygn om så krävs för att trötta ut dem. Vi har en spännande match framför oss men en sak är säker: detta är något annat än att dra makrill på Skagerak!

Tack o hej!

20120827-151221.jpg

20120828-152800.jpg

20120828-152828.jpg

Mot Portugal!

Nu har Sassy tröttnat på att ligga still vid spansk kaj och om vi inte kastar loss snart riskerar vi att bli dragandes på en skäggig dam då Sassy helt sonika väljer att odla sjögräs längs hela vattenlinjen i ren protest. Även vi brådmogna besättningsmän känner att vi gjort vårt här i La Coruna. Så imorgon går vi vidare söderut mot Portugal.

Det har varit underbart med ett lite längre stopp här i Spanien. Vi har spisat av stadens puls och kännt in den kultur som här bjuds så till den milda grad att våra dygnsrytmer numera blivit totalt missanpassade för den svenska arbetsmarknaden. Till och med Robban kan alltjämt ligga och dra sig i sin unkna koj fram till kl 15 innan han med viss möda masar sig upp. Den gamle snickaren har helt tappat takten, vad ska Byggnads säga? Men så är vi ju faktiskt på semester och La Coruna är en stad som verkligen lever på natten. Som besökare vill man ju inte vara oförskämd. Vi har träffat många trevliga pajsare från olika hörn och njutit gott av deras sällskap. Vissa kommer vi kanske träffa igen i andra hamnar medans vissa inte är av den typen som bör sätta sina fötter i en båt.

Förutom visst nattsudd och rummel har vi passat på att se stadens omgivningar, sola och bada, äta god spansk mat, fixa lite småjobb på båten och besöka offentliga toaletter. Det sist nämnda är snarare ett resultat av tvivelaktig mathygien och viss överkänslighet i undertecknads matsmältningsorgan. En positiv bieffekt av lite hederlig turistdiarré är emellertid att denna åkomma kan få den mest skeptiska av flanörer att uppleva en anselig mängd av en stads arkitektur. Dessutom skaffar sig den drabbade ofta god orienteringsförmåga i den lokala omgivningen. Ju längre söderut vi kommer desto sämre smakar kranvattnet, även detta skulle kunna utgöra en avgörande parameter i ovan omskrivna ämne. Här i Spanien smakar det campingtoalett av det vatten vi fyllt båten med från kranen på bryggan. Det hjälper inte ens att späda ut skiten med limejuice eller Bob svartvinbärssaft, ett knep som annars redan de gamla grekerna använde sig av för att hålla baggen stången. Det bästa är helt enkelt att hålla för näsan då man dricker, då dämpas den värsta bismaken.

Vindarna har varit mellan syd och sydväst ända sedan vi kom hit för 1,5 vecka sedan och eftersom vi svurit ed på att inte segla mot vinden i onödan har vi hållt ögonen öppna efter en lucka i prognosen. Imorgon måndag förväntas så äntligen vinden vända och bli nordlig under 3-4 dagar. Detta ger oss förhoppningsvis en fin seglats söderut och vi står på så länge vindarna bär. Enda nackdelen med att segla med vinden är att eventuella utsläpp, framförallt från Stefan, har otrevligt lång fördröjning innan dess odör lämnar sittbrunnen och då riskerar blåsa vidare ned i kabyssen. Vi har ingen bestämd destination men det finns ett antal intressanta stränder längs Portugals kust som vi gärna skulle vilja besöka. De lär vara särdeles bra för kite-surfing och Robban och Stefan är ivriga att få damma av sina nyinköpta kite-utrustningar. Min hängmatta hänger bra vart som helst.

Avslutningsvis vill jag tacka alla er som skickat oss hälsningar och glada tillrop på vår satellittelefon. Kanonkul! Fortsätt gärna med detta då andan faller er på. Vi är visserligen för snåla för att svara men blir alltjämt lika glada då ett nytt meddelande rullar in. Vi kommer nu åter vara utan mobiltäckning ett tag och startar då vår satellittelefon emellanåt för att uppdatera väder och skeppslogg på sidan. Vi kommer nämligen hålla ut väl från kusten då vi tuffar på söderut, dels för att sjön är behagligare på djupare vatten men främst för att undvika att fastna i outmärkta fiskeredskap (vi har blivit varnade av andra som fastnat med nät i propellern nära portugals kust).

Simma lugnt, sov tungt och tumla runt!