Packade sillar i Admirality Bay

Bequia är en ö som verkligen får en att känna att man är i Karibien, rompunch serveras i literflaskor, stränderna är kritvita och lokalborna tar livet mer manana än baloo. Vi ligger ankrade i Admirality bay efter en behaglig segling från Barbados. Gästerna ombord njöt nog inte så mycket på vägen hit eftersom vi stack iväg på kvällen när det var mörkt och sjön byggde upp en del. Stackars Caroline blev redigt sjösjuk medan lillebror mest satt och saknade Facebook. Vinden var i princip helt doggystyle så vi gick lite omväg för att slippa plattläns och inte komma fram för långt innan Warskavi. Dessutom så var det fisketävling utlyst och Petter hade införskaffat nya fiskedon som skulle rastas. Två 2mm nylonlinor med feta piratkrokar och radioaktivt lysande bläckfiskar som bete. Tyvärr så var fångsten inte bättre än 14 flygfiskar på däck så Warskavis 2 baracudor tog priset. Vi vann ju Atlanten-racet och då nästa gren är slagskottstävling alternativt dansbandsquiz borde Sassy ha en god chans att segra.

Dagen efter vi kom hit inspekterade vi omnejderna lite. Det är inte mycket till by att prata om utan det är mest ett par barer längs strandkanten och lite småbutiker med det allra nödvändigaste. Bequia får inte så regelbundet med regn så allt odlat som säljs kommer från St Vincent. Priserna är som Barbados, dvs något billigare än hemma, och det kostar $35EC per person och vecka att ligga ankrade i viken. Alla och deras syskon har wifi-uppkoppling och det finns hyfsad mobiltäckning (ej 3G dock). Jag tog mig en dagstur tillsammans med besättningen på Warskavi till fots över till Hope Beach som är en isolerad strand på andra sidan ön. Skönt för gubbkroppen att få röra på sig lite. Tobbe lyckades få ner några kokosnötter från en palm som vi knäckte upp och förtärde som dagens lunch.

Just nu är det sanslöst med båtar i viken och det är lite lätt nervkittlande när vinden spelar ett spratt på eftermiddagen och båtarna åker som flipperkulor. Det verkar vara ett väderfenomen påverkat av bergen runtom som gör att vinden vrider runt i viken. Otroligt nog har inget tråkigt hänt och Sassy har legat stadigt på 3 m djup med 20m kätting ute. Problemen verkar mest vara draggande charterbåtar, förstår inte varför dom gör en Warskavi-ankring och vrider runt ankaret kring en betalboj, genialt ;-). Eftersom bojarna är illegala så kan man fälla ankare i princip var man vill och de som kommer efter för att ta en boj är skyldiga att se till att dom ligger på behörigt avstånd. De som lagt ut bojen åker så klart runt och påpekar att man ska flytta på sig så att dom kan tjäna pengar vilket dom verkar göra i alla fall. Andra locals kör runt bland båtarna och säljer tvätt-service, färsk hummer, taxi eller dricksvatten. Alltid special price och lite Bob Marley därtill.

Vi har även träffat på lite tidigare bekantskaper här, norska Verbena kom hit på Julafton och Stefan Kraft som vi träffat i Portugal och Puerto Rico dagen innan. Kul å höra vilken skillnad det är när en kappseglare ska korsa Atlanten jämfört med ”normala” långseglare. Splitter nya carbon-segel, ständigt tre man på vakt, ingen autopilot, endast frystorkad mat (förstår inte varför bönor inte duger) och 15 dygn från Gran Canaria.

Förutom våra småtävlingar med Warskavi blir det inga kraftmätningar för Sassy Lady. Vi njuter vidare av det slappa livet här i Karibien och våra besök. Tillsammans med Warskavi seglar vi vidare söderut strax för att fira nyår på Mayreau eller Tobago Keys. Det är ett skönt gäng att umgås med och det händer garanterat något i närheten av busktupparna från den båten. Fler kalasbilder att vänta alltså.

Hasta luego

God fortsättning från Bequia

Julfirandet på Bequia går till historien som det konstigaste jag nånsin varit med om. Efter en skön morgon med julbad och mangofrukost (kunde bli en fin tradition) förberedde vi lite julmat och åkte in till stranden. Ett 20-tal seglare hade samlats på stranden och det blev en rolig tillställning. Efter nån timme drog det in ett rejält regnoväder men istället för att stå och frysa på stranden hoppade alla i vattnet. En skön syn när OP-snapsen gick runt och det blev bara bättre senare på kvällen på Jacks Bar. Kvällen fortsatte senare inne i byn där det var gatufest med ett par hundra lokalbor och några vilsna svenskar. Mer om detta och lite bilder kommer senare, tills dess bjuder Petter och Ludde (från Warskavi) på dans kring granen i en liten spelfilm:

God fortsättning där hemma!