Bye bye Barbados och Mount Gay Rum

Dags å lämna Mount Gay och bege sig till Bequia för att fira jul. Vi har legat här i 1,5 vecka och acklimatiserat oss till rumpunch och Karibiska språket. Det var rätt så skönt att komma till ett land där man har engelska som modersmål. Inget frågande med ”fala ingles” eller sånt utan bara rätt på. Att dialekten är lika svårbegriplig som skotska är mest bara charmigt.

Tiden på Barbados bar varit riktigt social och trevlig. När vi anlände låg här redan en båt som vi träffat tidigare, Raymond stod i kjol/sarong i sittbrunnen på Verbena (Bavaria Holiday 41) och hälsade oss välkomna. På kvällen efter dök även CU@sea (Bavaria 40) upp, Per och Paula som seglar med sina två små charmtroll Albin och Lycke. Dom hade seglat på riktigt bra med tanke på att dom driver lekstuga med legofabrik samtidigt som båten ska styras över Atlanten. Att dom led av en lättare sömnbrist och hade problem med styrningen hade dom snabbt glömt när vi kom fram med dingen, för en kvart senare blev vi bjudna på öl i sittbrunnen. Gubbarna på Warskavi tog några dagar till på sig men dom gjorde en desto mer högljudd entre. Med en topptrimmad utombordare körde dom cirklar runt Sassy mitt i natten och jublade efter första kvällen i hamn.

Sen dess har vi hängt tillsammans mest varje dag. Det ligger en härlig strand på simavstånd från båtarna och Barbados Yacht Club ligger på dingeavstånd med gratis medlemskap och billiga drinkar. Klubben är riktigt märklig då vi inte träffat på några andra seglare förutom oss gäster. Tennisspelande damer verkar ha tagit över klubben totalt men eftersom det är gratis och dom har dusch å internet har det varit ett skönt vattenhål. Maten där är rätt ok trots att den Barbecue som Per bokade fyra gånger aldrig existerade. Istället har vi konkurrerat med KFC och grillat på rejäla kycklingar på stranden. Den enda fadäsen var att Ludde på Warskavi körde på raw-grillning och blev kedjad till båttoan i två dar.

Typiskt för honom så missade han utflykten igår. Vi hyrde en taxichaffis med kromad pimpbuss och åkte runt ön på sightseeing. Första stop var Mount Gay Rum besökscenter. Där bjöds på en liten historielektion om rom (dom ska tydligen vara äldst) och provsmak, en riktigt bra start på turistdagen. Sen stannade vi till och tog en båt

ut till ett vrak för snorkling. Rätt mycke fisk men med tanke på att det ligger ett vrak nära oss i Carlisle Bay med mer fisk var det inte värt pengen ($20). Men sen när vi kom tillbaka till stranden fick vi dyka med stora sköldpaddor så lite valuta för pengen fick vi allt. En god lunch i Speighststown och på vägen hem kikade vi på vågorna i Bathsheba. Ganska najs rundtur för pengen ($15).

I måndags dök Caroline upp och igår kom broder Kristian så nu är båten som en burk makrill i tomatsås. Men vi ska ha det så mysigt tillsammans och det ska bli riktigt kul att fira jul på Bequia. Enligt ryktet så är inte julfirandet vad det har varit förr om åren men troligtvis är det många skandinaver där i alla fall. Dåligt med snö blir det men vi har gott om snaps till sillen. Så nu ska vi tanka lite vatten, handla och betala notan så åker vi i kväll. Det är 100nm dit ner så vi siktar på att vara framme innan det mörknar så att vi kan klarera in.

Hasta luego

Vi är i Karibien!!!

Atlanten är stor. Och det tar viss tid i anspråk att korsa den. För oss tog det 16 dygn, 17 timmar och 20 minuter. Man hinner fundera en del. Från Kap Verde till Barbados har vi seglat 2100 sjömil, vilket motsvarar 3890 km. Det är ganska precis samma sträcka som om du drar ett streck mellan Göteborg och Kanarieöarna. Vi har haft en medelhastighet på 5,4 knop, eller 10 km/h. Detta motsvarar ungefär den fart man har om man joggar i lugn takt (typ tjejmilen). Så, föreställ dig att jogga i lugn takt från Göteborg ned till Kanarieöarna, det skulle ta viss tid och du hade nog hunnit filosofera en del längs vägen, kanske till och med frågasätta vad fan du sysslar med, vore det inte smidigare med reguljärflyg. Samtidigt hade du garanterat kännt dig nöjd och stolt med dig själv när du kom fram. Joggingturen hade känts som en värdefull erfarenhet och en stor del av resans totala upplevelse. Du hade visserligen sluppit saltdränkta kalsonger och en toalett som ständigt kränger. Men du hade nog haft en del skavsår och fotsvett i stället. You win some, you lose some.

På vår seglats över atlanten har vi passerat tre datumgränser. För att slippa fundera över vem som förlorar eller vinner en timme så går vi efter vår skeppsklocka som alltid är inställd på standardtid UTC. Vi har kört med ett 4-timmars vaktschema enligt följande

Petter: 10-14, 22-02
Stefan: 14-18, 02-06
Robban: 18-22, 06-10

Var och en äter frukost när han vaknar och känner för det. Man tar en öl, kaffe eller en näve fuktiga skorpor när andan faller på. Runt kl 18 äter vi gemensam middag. Vi turas om att laga denna dagens höjdpunkt och roterar samtidigt på disken. Vi har båten fylld av konserver och råvaror och har hittills alltid kunnat laga middag till sjöss trots att det kan gunga och rulla en hel del ibland. Skulle vädret vara riktigt ruskigt har vi enklare rätter att vrida ihop för ändamålet.

Vi har märkt att det är viktigt med rutiner och viss kontinuitet ombord. Annars blir en sådan här långsegling lätt väldigt utmattande och slitsam. Den som har vakten ansvarar helt för skutans framfart medans övriga två gör vad de vill; sover, läser böcker, kollar på film, ritar kroki, lyssnar på musik, etc… Det är också viktigt att hitta på tillfällen att fira som extra festliga, ex. fredagskvällar med dansband och avec. Fira 1000-mila service när loggen slår över. Fira att man är halvvägs. Fira julhögtider som vi hemma inte alls skulle bry oss om, osv. Det känns helt klart som att vi hittat ett upplägg som fungerar bra för oss, vi har det jäkligt kul ihop och seglar samtidigt så fort och säkert vi kan med vår gamla dam.

Varje förmiddag har vi startat upp vår satellittelefon och med stort nöje läst de hälsningar som droppat in över SMS sedan föregående dag. Vi studerar den väderprognos som vår bulvan och tidigare gast Danne D-flex dagligen skickar oss (tack Danne för dessa!) Sedan skickar vi in en positionsrapport till hemsidan så att ni där hemma vet att vi lever (eller åtminstone gjorde så vid tiden för inlägget).

Nedan följer mina loggboksanteckningar från överfarten:

Dygn 1
Vi kastar loss från Mindelo marina den 23:e november kl 17:10 UTC. Vi inleder dansbandsfredan redan utanför pirarna. Till en början gör vi mycket bra fart, vind och sjö är med oss ända tills vi kommer bakom ön Santo Antau som läar och sätter oss i ett område av stiltje. Vi går för motor under 1.5 timme innan vi kommer från ön och åter får vind i seglen. I övrigt en ljus natt med fullmåne och bara lätta moln. Morgonen gryr med lätta nordostliga vindar och inleds med att gennakerfallet går av vid fallhornets pistolhake och smiter in i masten. Seglet hamnar i vattnet och får sig en tvätt, det bärgas men vi avvaktar med att försöka åtgärda fallet eftersom vi lika gärna kan använda genuan i dessa vindar som ökat något under dagen.
Middag: korianderris med vita bönor
Dygnsdistans: 114 nm

Dygn 2
Lugn och fin segling. Robban bakar chokladbollar.
Middag: pytt i panna (skinka, korv, potatis, lök, ägg, persilja)
Dygnsdistans: 124 nm

Dygn 3
Bra vind hela natten, mojnar betänkligt på morgonen då vi åtgärdar gennakerfallet genom att ”så länge” sätta det utanpå masten genom ett block i masttoppen. Sedan går vi långsamt framåt för gennaker under hela dagen. Vi har en val som är uppe och visar sig ett antal gånger ca 50 meter tvärs om babord. Den ser ut som en mattsvart hemmarollad Volvo 240, kantig nos och trubbig över lag.
Middag: chilli-con-carne på corned beef
Dygnsdistans: 113 nm

Dygn 4
Under kvällen har vi svag byig vind och gör dålig fart. Senare under natten byggs moln upp i horisonten och vi inväntar mer vind. Under delar av dagen blir det sedan åka av. Himlen är grådassig och emellanåt driver mörka moln över oss med kraftigt regn och mycket vind. Sassy surfar då fram på upprörd sjö som en kälke som löper amok i en slalombacke. På väg ned i vågdalarna kommer vi stundtals upp i 10 knop, annars ligger vi konstant mellan 6-7 knop och vindrodret styr med fast hand. Mellan regn- och vindbyarna får vi perioder med svagare vind, vi kör dock vidare med reducerad segelsättning eftersom körarna kommer snabbt och överraskande.
Middag: kikärtsgryta med majs, champinjoner och cous-cous
Dygnsdistans: 121 nm

Dygn 5
Detta dygn fortskrider med regnbyar och frisk vind. Framåt dagen avtar regnet och solen tittar fram då och då. Sjön har stabiliserats på en mer behaglig nivå och vinden är inte längre lika byig. För att undvika att skära upp mer än nödvändigt då de största vågorna anländer på låringen har vi helt plockat ned storseglet och kör enbart med genua som vi nu spirar ut via ett block på storbommens nock. Detta gör båten mindre lovgirig och dessutom hamnar inte förseglet i lä av storseglet då vi har vinden nästan rakt i aktern. denna segelsättning fungerar förträffligt, vi gör fortfarande max fart och får mindre slingrande gång. Den ålande gången gör ju tyvärr att vi ständigt seglar en viss omväg, detta dygn seglade vi hela 148 nm vilket gav oss 135 nm mot vårt mål.
Middag: Admiralens körvagryta
Dygnsdistans: 135 nm

Dygn 6
Passadvinden verkar nu flåsa som den bör och blåser stadigt 10 m/s från ostnordost, perfekt. Sjön är lugnare och mer förutsägbar. Vi plattlänsar med sk Lindisfarne segelsättning (genua spirad åt ena sidan, storseglet ut åt andra sidan säkrad med preventer, stormfocken planskotad på vårt inre förstag). Vindrodret har svårt att hålla kurs i dessa förhållanden och vi pendlar säkert 30 grader hit och dit, vilket innebär att 10 seglade distansminuter bara ger oss ca 9 mot mål, och det är den senare siffran vi anger som dygnsdistans. Ett äventyr att gå på toa eller laga mat då båten ständigt rullar.
Middag: Sojafärsgryta med bönor och kokosmjölk
Dygnsdistans: 128 nm

Dygn 7
Vind och sjö har lugnat sig under natten. Perfekt för komforten och vi gör fortfarande bra fart. Solen skiner och det är en underbart vacker dag. Vi provar vår fiskelycka med ett bläckfisksdrag efter båten, inte minsta lilla sill behagar nappa. Lindisfarne segelsättning utan rev. På kvällen drar den obligatoriska dansbandsfredagen av stapeln accompanjerat av portvin och skeppstobak (cherrytobak från la Coruna).
Middag: cous-cous med sötsur bönröra
Dygnsdistans: 129 nm

Dygn 8
Under natten mojnar vinden nästan helt och det fladdrar störande i våra segel. Stefan siktar en segelbåt under nattpasset, den går på sydligare kurs än vi, kanske mot Brasilien. Vid soluppgången sätts gennakern som nätt och jämt fylls av den svaga vinden, vi går lååångsamt framåt. Slappa delfiner pyser runt båten ett tag. Solen gassar och det är extremt varmt i den stillastående luften. Vi gör back-to-the-nature med en säck potatis

och en karta ägg som börjat ruttna och luktar fan ombord. Efter middagen slänger vi oss i plurret och tar ett välbehövligt bad mitt i atlanten, sedan firar vi att vi är halvvägs genom att dela på en flaska bubbel. Vi förärar våra flickvänner där hemma med var sitt satellitsamtal. Eftersom ljudet släpar tror de att vi är fulla, fy vilken penibel misstanke, de borde känna sina män bättre än så.
Middag: tonfisksris med grönsaker
Dygnsdistans: 101 nm

Dygn 9
Vinden fortsätter att lysa med sin frånvaro. Vi guppar fram med spirad gennaker, utan denna duk och det faktum att vi har hjälp av sjö och ström i rätt riktning hade vi knappast gått framåt alls. Nu gör vi åtminstone 3 knop över grund. Vi försöker ta ned en väderfil men får ingen fungerande satellituppkoppling med Inmarsat, den avbryts som vanligt. Det är första advent och den lugna sjögången gör livet ombord tämligen fridfullt. Vi bakar mjuk pepparkaka och värmer underbart god hemmagjord glögg (nu ångrar vi inte att vi satte en 20 liters sats förra vintern, haha). Det hela inmundigas i solnedgången accompanjerat av julmusik på full volym i sittbrunnen. Sedan tänder vi den första lanternan och våra tankar går till herren, räven och den hederliga anden där hemma i krubban.
Middag: köttbullar med potatismos, lingonsylt och gräddsås
Dygnsdistans: 83 nm

Dygn 10
Under natten fick vi så äntligen mer vind och vår fart ökade successivt till runt 6 knop, kanon! Vi slörar fram med gennaker och revat storsegel, mycket behagligt. Under förmiddagen passade vi på att plocka ned genuan för översyn och lagning av ett par mindre hål som upptäckts. Vi går något syd om vår målkurs för att försöka undvika ett stiltjeområde rakt västerut som vi riskerar att möta om ett par dagar.
Middag: currygryta med linser, russin, lök, lime och bulgur
Dygnsdistans: 117 nm

Dygn 11
Vi har tuggat på i mycket bra fart hela dygnet med oförändrad segelsättning. Natten var ovanligt mörk utan månljus eller stjärnor. Stundtals har vindarna blåst i högsta laget för vår gennaker och under våra nattpass tänkte vi nog alla tanken att ersätta den mot genua. Men så blir man lat, det är lite trixigt att ta ned gennakern själv i beckmörker. Dessutom njöt vi av den goda farten den gav oss. ”-Upp med nylonet och kapa tid!” som min kappseglande kollega uttryckte det i ett meddelande till oss innan avfärd.
Middag: Borkarövarens chorizopytt med potatis och linser
Dygnsdistans: 143 nm

Dygn 12
Under natten lojjar vinden av och vi tuffar framåt för gennaker och full stor hela dagen. Den svaga vinden vrider hit och dit, mot slutet av dagen har vi den rakt i nosen. Vi är helt klart nära det stiltjeområde vi försökt undvika. Bara att gilla läget, vi passar på att duscha på däck och lufta gubbkropparna en smula. Tämligen händelselöst. Aningen långtråkigt. Kan det inte nappa en fisk åtminstone så att vi kan slippa alla bönor, linser och fisar för en dag.
Middag: Böngryta med vitlök och ris
Dygnsdistans: 111 nm

Dygn 13
Lagom till solnedgången dog vinden ut helt. Vi gick för motor under 8 timmar tills vinden kom tillbaks, nu hade den vridit via väst till nord och vi antar därför att vi kommit ur det lokala lågtryck som riskerade att ge oss en längre period av stiltje om vi gått på nordligare kurs. Nu kan vi segla snabbt igen och hör hur vattnet porlar runt fören. Ovanligt många flygfiskar hoppar upp på däck under natten, det smäller i vant och plaskar mot plast när de dunsar ombord. Antagligen är det vår motorlanterna som lockat dem lite extra. Vid soluppgången nappade det äntligen på kroken och vi fick upp en firre av för oss okänd art. Under hela dagen simmar ett stim guldmakrillar vid sidan av oss. De ser ut att kalasa på den flygfisk vi skrämmer upp, och vi ger dem kanske viss svalka i det varma vattnet för de simmar bara på skuggsidan om oss alldeles nära skrovet. Vi försöker självklart döda våra nyfunna vänner genom att släpa ett färgglatt drag efter sidan av båten (sk. överlagt mord). De är dock totalt ointresserade av vårt smarriga bete.
Middag: Fisksoppa med saffran och vitt vin
Dygnsdistans: 117

Dygn 14
Vi dundrar vidare i solnedgången med gennaker och full stor. Under natten drar svarta moln över stjärnhimmeln och vinden ökar och vrider betänkligt då de passerar över oss. Då vi dessutom ser blixtar i vissa av molnen plockas gennakern ned och byts mot genua. Komfort och säkerhet fick gå före fart denna natt även om det är lite frustrerande att gå från 7 till 5 knop. Under en gipp drar rodkicken i salongens skylight som stod öppet och gångjärnen bryts loss från däck. Stefan åtgärdar den trasiga luckan när dagsljuset åter gjort entre och vi lovar oss själva att vara mer noggranna med att stänga luckan nattetid i fortsättningen. Under förmiddagen nappar en rejäl guldmakrill på kroken, vi plockar ned våra segel och låter den trötta ut sig efter båten i någon timme innan vi börjar hala in. Det lustiga är att då den närmar sig och vi kan se att det är en stor rackare som plaskar i vårt kölvatten, ser vi att ytterligare 3-4 guldmakrillar av samma storlek oroligt simmar runt sin fångade kamrat. Vissa av dem är skimrande blå i färgen medans övriga är gröngula som den vi krokat. När vi har honom ett par meter från aktern smäller det plötsligt till och kroken går av, FAAAAN!!! Krokhelvetet hade gått rätt av strax under hullingen, spansk skit. Vi som var så nära, denna meterlånga rackare skulle ju utgöra en fräsig middagstillställning lagom som inledning till dansbandsfredan. Nu får vi äta corned beef och lyssna på progg istället, eller depprock.
Middag: Potatispytt med chorizo och corned beef
Dygnsdistans: 113

Dygn 15
Framåt skymningen ökar vinden och vi minskar segel inför natten. Samtidigt fick vi en märklig korssjö som gjorde färden stundtals gropig för oss och gjorde det svårt att gå på målkurs. Under natten ökar vind och sjö ytterligare, vi trimmar om seglen för hård läns med bottenrevat storsegel och 40% försegel utrullat. Monika (vårt vindroder) börjar köra slalom mot mål. Vi värmer en flaska glögg att sippa på under nattpassen. Under hela dagen går det sedan undan med rejäla surfar och stötig sjö. Livet nere i kabyssen är inte lika behagligt längre, varje toa-besök blir till ett spännande äventyr med rumpans fräschör som insats.
Middag: Boggryta med potatis och kokta grönsaker
Dygnsdistans: 141 nm

Dygn 16
Den friska vinden står sig och under natten drar åskbyar förbi ovanför oss. Stundtals blixtrar det i molnen och vissa släpper regn. Tillfälligt ökar då vinden och sjön blir upprörd. Det är som att åka berg-och-dalbana i mörker och det enda som syns är vitt skum från brytande vågor runt oss som lyser med svag floricerande färg i ljuset från vår topplanterna. Vi rusar fram med en fart som vi inte trodde var möjlig att segla med vår gamla dam, nu jäklar tuggar vi distans! Senare under dagen blir vinden stadigare och får en mer harmonisk styrka, vågorna blir successivt längre och behagligare. Vi behåller samma reducerade segelyta som vi kört med det senaste dygnet och har nu kurs rakt på Barbados.
Middag: Chilli con carne
Dygnsdistans: 156 nm

Dygn 17
Det är andra advent idag, vi värmer en flaska glögg och äter Annas pepparkakor. Vinden lugnar sig ytterligare och vi ökar vår segelyta successivt under kvällen, det blir en härlig slör i solnedgången och runt midnatt kan vi skymta ljus från land i horisonten. Precis som vi erfarit från tidigare kvällar så blåser det upp då natten nalkas och sjön blir lite lynnig ett tag. Jag hade precis duschat och bytt till rena kläder inför ankomsten och satt nu ute i sittbrunnen på min vakt, Robban som just skulle gå till kojs stod i bara mässingen och svalkade sig i den öppna nedgångsluckan och vi småpratade lite. Plötsligt hör vi det där klatchande ljudet mot aktern och en god portion havsvatten dundrar in över oss. Min tidigare dusch kändes totalt onödig och ännu en kalsong blev totalt saltdränkt. En lika överspolad Robban klev moloket ned och torkade upp det vatten som letat sig in i kabyssen, sedan ålade han muttrande ned i sin klibbiga koj. Natten fortskrider med en del vågor och flygfisk i sittbrunnen! Vi rundar Barbados södra udde och släpper ankaret i Carlisle bay kl 10:30 UTC (eller 06:30 lokal tid). Framme! Vi delar på en flaska bubbel och några pilsner, sedan drar vi in till byn för inklarering…
Middag: Öl
Dygnsdistans: 96 (på 17h20m)