Ett snabbt pitstop

Nu har vi spenderat hela två dagar på Bermuda och är redan less på stället och åker vidare ut på havet redan imorn. Vi hade en tuff segling från Kuba hit men nu är flickvänner och släkt skypad, båten tillfixad, mat bunkrat och besättningen lätt öldrucken. Redo för nytt havsäventur alltså. Planen är att dra mot Azorerna där vi ska plocka upp Robbans pappa Björn som seglar med mot Irland därefter.

Hasta luego

Kuba till Bermuda

Mån 29/4

Vi lämnar ankarviken kl. 07.00 och svänger förbi Bosse på vägen ut. Han är i färd med att ta upp sitt ankare och vi pratar lite taktik och kursval innan vi gemensamt ger oss ut från Kubas kust. Under dagen har vi sedan sporadisk kontakt över VHF radion, vilket känns trevligt. Framåt kvällskvisten får vi en fisk på kroken. Det visar sig vara en 7 kg guldmakrill (även kallad mahi-mahi, dorado eller dolphin fish). Vi drar in den färgglada krabaten i sittbrunnen och får sedan nytta av en anskrämlig flaska Martinique rom som vi annars tänkt offra till Poseidon. Vi häller romen i gälarna på fisken som dör direkt. Vi ropar upp Bosse och deklarerar vår fångst. Han meddelar att guldmakrill är hans favoritfisk och att han nu också minsann tänker lägga ut en lina efter båten. Bosse ligger nu en bit bakom oss, på ungefär samma kurs men med något lägre fart. Lyckas han segla ikapp oss kan vi kasta över halva fångsten. Avståndet mellan oss ökar dock ytterligare under natten då vi förlorar VHF kontakten.
Stefan lagar en fantastisk middag med bönris, matbanan, sallad och stekt guldmakrill.

Tis 30/4

Vi gör några försök att kontakta Bosse för att höra hur natten varit. Men avståndet oss emellan är för stort. Själva lyckades vi precis att ta höjd nog för att undvika ett par grundområden utan att behöva gå över stag. Vi misstänker att Bosses långkölade båt har svårare att ta höjd och att han tvingats slå för att gå fritt. Förhoppningsvis träffas vi igen på Bermuda.
Dagen fortsätter med dikt bidevind och stampig sjö. Vi gör ändå bra fart, mycket tack vare gynnsam ström. Vi passerar de yttre öarna på Bahamas och har nu fritt vatten att navigera i.
Undertecknad lagar middag på cous-cous och fiskgryta med tomat, lök och paprika.

Ons 1/5

Första maj! Vi sätter på en gammal Knutna Nävar platta och lyssnar till Internationalen ute i sittbrunnen. Egentligen borde vi skandera runt med plakat framme på fördäck, men det känns inte som att en sådan demonstration skulle få så stor genomslagskraft. Vi är tämligen ensamma här ute på havet, dessutom har vi inget nämnvärt att klaga på. ”Stoppa Janzons mygel” är det bästa vi kommer på. Vinden mojnar och vi går för motor stora delar av dagen. Det händer inte så mycket. Robban lagar handtaget på vår IKEA kastrull, det rostade av för några dagar sedan men nu sitter det tryggt på plats med två skruv och kocken slipper bränna sig. Idag är det Robbans tur att laga middag. Vi har fortfarande kvar av måndagens fångst, så det blir kokosmjölksgryta med sötpotatis, matbanan och guldmakrill.

Tor 2/5

Morgonen gryr med fortsatt lätta vindar och blå himmel. Framåt förmiddagen möts vi av stora svarta moln rakt i fören. På en timme sjunker barometern med 4 hPa, hela himlen mörknar och vinden tutar i. Sådär ja, slut på sötebrödsseglandet. Naturligtvis har vi vinden från nordost, just dit vi siktar. Vi plockar ned en väderfil över satellit och ser att denna vindriktning verkar bestå åt,instone under kommande fem dygn. Det ser alltså inte bättre ut än att vi kommer behöva kryssa oss hela vägen till Bermuda. Vi har 550 NM kvar och tungt lastade som vi är har vi en kryssvinkel på drygt 130 grader, vilken i praktiken innebär att vi kommer tvingas segla ungefär dubbla denna sträcka för att nå fram. Det är bara att gilla läget. Stampa och vara glad. Hoppas på att vinden vrider.
Middag på sojafärs, brunsås och pasta.

Fre 3/5

Natten har varit blöt och stampig med dikt bidevind i gropig havssjö. Himlen är full av moln och solen vägrar spricka igenom. Natten är kolsvart utan stjärnor eller månljus. Vi kränger stundtals betänkligt och vid ett par tillfällen aktiveras vårt blixtljus som sitter på räddningbojen i aktern, det börjar blixtra kraftigt i sittbrunnen och man blir så rädd att man nästan bajsar i byxan. Vi går rakt norrut, 50 grader från målkurs.
En riktigt tråkig dag helt enkelt. Enda ljusglimten är att den gamla dansbandsplattan åker på vid middagstid, det är ju trots allt dansbandsfredag. Svårt att inte dra på smilbanden trots att sjöarna smäller i skrovet och vågskummet yr runt båten.
Middagen blir nån sorts hawaiigryta med ananas, burkskinka och kokosmjölk, smakade sådär. Framåt skymningen går vår GPS bananas och visar att vi seglar i över 20 knop. Har vi kommit in i Bermudatriangeln månne?

Lör 4/5

Samma visa idag som igår. Vi stampar vidare rakt norrut och är nu 60 grader från målkurs. Prognosen visar på en successiv vindvridning mot sydost så vi väljer att ligga kvar på samma bog och avvakta över natten. Det börjar bli kallare och inatt åker mössor och filtar fram. Det är svårare att leva bekvämt ombord under dessa väderförhållanden. Vi får blåmärken och mindre blessyrer av att försöka röra oss ombord medans allt stampar och slår. När vi skjuter från i vågtopparna och landar med en duns i nästa vågdal trycks hela fören ned under vattnet och det smäller rejält fram i peket. Surrningen till vårt ankare klarar inte dessa påfrestningar över tid. Innan solnedgången gör vi därför en insats och säkrar ankaret med två linor och dess kätting.
8 timmar om dygnet har man vakt och sitter då inkilad med kuddar i ruffnedgången och spanar ut i horisonten efter fartyg. Övriga 16 timmar spenderas liggandes i sjökojen med en bok. Vi kommer få liggsår. Och bli närsynta av alla halvdassiga kriminalromaner.
Robban vrider ihop en chilli-con-carne till middag.

Sön 5/5

Vi har nu stampat rakt norrut med kryssfock och dubbelrevad stor under tre dygn. Bäringen till Bermuda är nu över 70 grader och vi ser inga tecken till vindvrid. Vi väljer att slå och lägga oss på andra bogen något dygn. Fortfarande går vi 70 grader från målkurs men vår avsikt är att positionera oss bättre till när vindvridningen kommer. Mitt på dagen får vi in ett NAVTEX från Bermuda radio som meddelar att vinden ska vrida till sydost under morgondagen och vidare till syd under tisdag till torsdag. Perfekt! Stämmer detta så kommer vi kunna gå rakt på Bermuda om drygt ett dygn. Hade vi legat kvar på andra bogen skulle vi förmodligen missa Bermuda och hamna i en båge strax norr om. Idag har vinden lagt sig något och solen tittar fram. Vi får sällskap av en familj delfiner under dagen. Vi kastar i fiskelinorna men inget napp denna dag. Stefan bakar nannbröd och lagar linssoppa.

Mån 6/5

Under natten börjar vinden vrida och när vi till slut går nästan rakt söderut gör vi ett slag. Molntäcket lägger sig åter igen över oss och vinden börjar friska i. Sjön bygger snabbt upp och trycker oss till sämre kurs än väntat. Som grädde på moset drar det in hög nordostlig dyning från en storm utanför Grönland, vilket resulterar i en besvärlig korssjö. Vi pinar höjd och lyckas hålla 45 grader, vi hade behövt gå 65 grader för att hålla målkurs. Vinden är byig och det är svårt att hålla bra fart genom sjöarna.  Det känns lite knäckande att vi under senaste dygnet knappt lyckats närma oss Bermudas alls, vi har seglat 120 NM men bara kommit 10 NM mot mål. Fy fan vad jag hatar att kryssa. Förutom tidsaspekten så sliter det mycket på båt och besättning. Det är blött överallt, havsvatten letar sig in genom röstjärn, skotskenor och däcksluckor när vi ständigt blir översköljda. Det är inte läge att njuta av en cigarr på fördäck direkt. Under mer normala väderförhållanden hade vi kommit fram idag. Nu har vi ytterligare ett antal dygn kvar att stångas mot vind och sjö, enligt prognos ska vinden öka ytterligare imorgon.

Tis 7/5

Vi stampar vidare. Dynorna i salongen där vi sover är alldeles blöta av havsvatten, läckorna blir värre för varje dag som går och det ska bli skönt att komma till Bermuda så att vi kan täta om alla däcksbeslag. Vinden har ökat och med våra urblåsta segel är det svårt att hålla den höjd vi behöver. Vår avdrift är minst 20 grader. Dessutom sätter strömmen oss nordväst. Vid middagstid passerar vår logg 10.000 NM och vi firar denna 1000- milaservice med kaffe och nybakad morotskaka, mums! Kakmixen gick tydligen ut för ett år sedan så resultatet blev inte vidare fluffigt om man säger så. Men sånt är livet som sjöman… Middag på potatismos med burkskinka och lök. Vi steker på våra sista matbananer som snacks till kvällen.

Ons 8/5

Lagom till nattens mörker hörde vi åska och såg blixtrar närma sig i horisonten. Ett par timmar senare hade vi elendet rakt ovanför oss och moder natur visade sin fulla vrede i en makaber föreställning. Jag har aldrig tidigare upplevt ett sånt intensivt åskoväder. Det är mitt absolut svinigaste nattpass hittills. Regnet bokstavligen forsade ned och det var omöjligt att se någonting runt båten. Vinden backade till nordost och piskade i med oerhörd styrka i byarna. Båten krängde rejält för endast bottenrevat storsegel och plöjde sig fram likt en kälke genom den vresiga sjön. Allt var totalt becksvart förutom den täta vattensprayen som lyste upp likt snöbollar runt våra lanternor. Det blixtrade och dundrade i ett inferno runt om oss. Man blev alldeles bländad då himlen ideligen lystes upp av intensiva blixtar. De flesta slog mellan molnen men ett par slog ned likt eldkvastar i havet runt oss.
Vi packade ned vår satellittelefon, en extra GPS samt handhållen VHF i tryckkokaren för säkerhets skull i händelse av ett nedslag i båten.
Eftersom sikten var obefintlig i det piskande regnet tände jag upp alla våra däcksljus för att istället synas desto bättre. Finns det andra fartyg i området så lär de inte se oss på radarn i det kraftiga regnet. Dessutom ropade jag regelbundet ut vår position, kurs och fart över radion. Jag såg att vi just fått ett nytt NAVTEX från Bermuda radio ”SMALL CRAFT WARNING: APPROACHING THUNDERSTORM (VALID LATE TONIGTH THROUGH WEDNESDAY)…”. No shit Sherlock, tack för upplysningen. Ovädret rörde sig över oss under 5-6 timmar och vid tre tillfällen hamnade vi mitt i dess centrum. Då blixtrade det alldeles ovanför oss samtidigt som det small högt som kanonskott och jag höll på att bajja i brallan. Regnet piskade som hagel och vinden vred och pinade så att det tjöt öronbedövande i stag och vant. Vi tackar moder jord för denna hisnande uppvisning. Det kändes underbart när ovädret äntligen rörde sig bort från oss. Oerhört befriande att kliva ned i kabyssen, krångla av sig de genomblöta sjökläderna och vrida ned sig i den fuktiga kojen.
Framåt förmiddagen vred äntligen vinden mot sydost och vi håller kurs rakt på Bermuda. Underbart efter åtta dygn av kryssande. Vi anpassar farten och räknar med att komma fram lagom till soluppgången då vi kan angöra hamnen i dagsljus.

Tor 9/5

Vi lägger till i St George harbour på morgonen, alldeles efter soluppgången. Gött e det! Ett par timmar senare blir vi glatt överraskade över att höra Bosses röst på radion när han också är på väg in i hamnen. Bosse har fått problem med motorreglaget och kan inte växla. Han tillåts lägga ankare och ta dingen in till tullmyndigheterna för inklarering. Dessutom har han dunkat in hårt i något på vägen hit, förmodligen en val, så skrovet är mjukt i förskeppet och kräver reperation innan han kan fortsätta. Vi tar några öl och pratar ut om våra överfarter. Bosse är sjuttio bast. Han har korsat atlanten nio gånger, passerat ekvatorn sju, rundat jorden och tuggat sig fram över de flesta oceaner. På något sätt känns det skönt för oss oerfarna gröngölingar att höra att även en sjöbuse som Bosse anser att de tio dygnen från Kuba varit besvärliga, blöta och tröttsamma.