Bermuda till Azorerna

Hej!

Nedan följer mina anteckningar från sträckan mellan Bermuda och Azorerna. Resan tog oss 17 dygn, 20 timmar och 7 minuter. Vi seglade totalt 1994 NM med en snittfart på 4,7 knop. Dessa siffror är inget vi är direkt stolta över, fast med tanke på de vindar vi hade, mestadels kryss, så känner vi oss ändå riktigt nöjda och belåtna.

Tis 14/5
Hamnen är full av europeiska båtar som anlänt under senaste veckorna och som nu avvaktar bättre väder innan vidare färd. Ett lågtryck med åska och kraftiga vindar drog in över Bermuda igår kväll och fortsätter nu sin bana mot nordost. Ett område av stiltje bör komma in från väster under torsdagen och följer bakom lågtrycket i samma bana. De flesta båtar tänker kasta loss mot Azorerna imorgon onsdag då vinden mojnat till behagligare nivå och dyningen lagt sig. Vi väljer att gå redan idag. Tanken är att vi ska utnyttja den nordliga vinden i bakkant av lågtrycket, på detta sätt har vi bäst chans att segla snabbt och ha seglingsbar vind så länge som möjligt. Eftersom Sassy är liten och långsam riskerar vi att hamna i stiltjet om vi avvaktar avfärden till onsdag. Dessutom ser det ut att dra in ett nytt kraftigt lågtryck om någon vecka och då vill vi ha hunnit långt ut till havs.
Vi lämnar St George harbour vid lunchtid. Efter några timmar har vi kommit utanför de skyddande reven och vind och vågor tar tag i oss. Vi byter genuan mot kryssfock och revar storen. Sedan fortskrider hela natten med bra kurs och fart, något stampigt dock. Vår strategi är att använda oss av storcirkelnavigering på vår rutt. Dvs vi går i en nordlig båge mot Azorerna, främst för att få bättre statistisk chans till gynnsam vind och ström, men också för att tjäna sträcka och tid. Vi ska segla från 64 till 28 grader väst och passerar tre tidszoner. Eftersom longituderna ligger tätare ju närmare polerna man kommer blir kortaste vägen till Azorerna en viss båge. Vi använder oss av ett översiktskort med konisk projektion.
Robban lagar en klassisk middag som hör avresedagarna till, pasta cabonara.

Ons 15/5
Vi gläds åt en bra första dygnsdistans på 140 NM. Klimatet börjar bli mycket kallare än vad vi är vana vid, lagom till nattpasset åkte långkalsonger och sjöställ på. Våra sjöställ har hängt i båtgarderoben sedan Spanien för drygt nio månader sedan. De luktar en blandning av mögel och gammal armhåla. Mina dragkedjor hade rostat fast och krävde några svordomar och en dusch rostlösare för att komma i form igen. Under dagen har vi klar luft och blå himmel. Vi ser en väldans massa portugisiska örlogsmaneter glida förbi. De ser festliga ut med sina uppspärrade segel, de driver runt i vattenytan och liknar PET-flaskor som ligger och flyter med strömmen.
Undertecknad lagar chilli-con-carne till middag.

Tor 16/5
Vinden börjar mojna och vi byter focken mot genua. Fortfarande har vi vinden från nord, vi befinner oss alltså fortfarande i bakkant av lågtrycket. Under natten går vi sedan långsamt fram under fulla segel. Strax innan soluppgången dör vinden nästan helt och vi startar motorn. På kvällen kommer vinden åter, denna gång från sydväst, vi spirar ut genuan. Det verkar som om ett nytt lågtryck är på väg västerifrån och vi räknar med starkare vindar under morgondagen. Det är så dagarna förflyter till havs, ständig analys av väder och strategier för att navigera snabbaste och säkraste vägen. Annars läser vi böcker och lyssnar på musik.
Stefan lagar böngryta. Till efterrätt avnjuter vi en banankaka som börjat mögla lite lätt.

Fre 17/5
Vinden har successivt ökat under dagen och vridit till västsydväst. Vi slingrar oss fram för saxade segel, en underbar segling i jämförelse med senaste tidens bidevind. Vi kostar på oss lite honungsrom och sätter på dansbandsplattan.
Middag på cous-cous och bacon/banan/currygryta.

Lör 18/5
Dagen flyter på i hygglig fart. Stundtals för slör, stundtals för plattläns. Det är mulet och framåt kvällen börjar det regna. Under natten lyckas vår ena fiskelina trassla fast sig runt rodret. När solen gått upp åtgärdar vi fadäsen med hjälp av en lång båtshake från badplattformen i aktern. När jag står hukad ned över vattenytan och pillar som bäst med båtshaken mot fiskedraget så kommer det en nyfiken fisk simmande. Den var av hygglig storlek (typ 1-2 kg) och såg för jävla rolig ut. Han simmade myndigt fram till draget och betraktade häpet det som skedde. Jag tänkte passa på att skoja till det så jag hytte med båtshaken mot honom. Resultatet blev att jag knuffade till honom hårt i sidan. Förmodligen insåg han inte det roliga i skämtet men han lät sig heller inte avskräckas. När vi fått loss draget tröttnade han och simmade nonchalant vidare mot nya äventyr.
Middag på kubansk Borkapytt.

Sön 19/5
Vi seglar på i bra fart hela dagen på bidevind/halvvind. Blandade moln och kyligt. Vi lyckas tyvärr inte få någon uppkoppling med vår satellittelefon, alltså inga sms eller väderprognoser idag.

Mån 20/5
Natten blir väldigt omväxlande. Stundtals ingen vind alls, fem minuter senare flåsar det på rejält igen. Så håller det på hela natten från lite olika riktningar och det är svårt att få segelbalans och vindroder att styra dit vi vill. Orsaken till den lynniga vinden är mörka moln som driver över oss, de ger oss tack och lov inte mycket åska, däremot en del regn.
Framåt förmiddagen får vi uppkoppling med vår satellittelefon, vi ser då att vi fått ett antal sms som varnar oss för ett kraftigt lågtryck som verkar dra in över oss natten till onsdag. Vi överväger att sätta sydligare kurs för att försöka undkomma dess starkaste vindar. Men det känns lönlöst, vi hinner ändå inte segla så långt på ett dygn och det känns trots allt osäkert hur lågtrycket kommer breda ut sig och vandra. Vi fortsätter istället på vår planerade kurs och räknar med att uppdatera väderprognosen med täta mellanrum för att hinna förbereda oss väl om vi får hårt väder.
Middag på ris och skinkgryta. När Robban står och sköljer ur kastrullen som bäst över relingen hojtar han plötsligt till, en stor val plaskar till i vattenytan alldeles vid båten. En gigantisk stjärt slår till i vattnet 5-10 meter från vår sida och bjässen simmar ned under oss. Hjärtat stannar för ett ögonblick av rädsla för att höra en smäll i rodret, men tack och lov förblir allt tyst och lugnt. Puh, det är häftigt med valar, men inte så nära båten tack.

Tis 21/5
Under dagen är vinden svag med varierande riktning. Eftersom vi inte vill slösa diesel i onödan väljer vi att guppa fram i 2-3 knop med spirad genua. Dessutom inväntar vi ju vind i lågtrycket som ska dra in från väster inatt. Vi får en uppdatad väderprognos som visar att lågtrycket tack och lov inte verkar bli så kraftigt som tidigare prognostiserat. Skönt, vi har då goda möjligheter att utnyttja dess vindar och segla med det österut, istället för att tvingas länsa undan i fel riktning.
Under dagen får vi besök av delfiner och möter några havssköldpaddor som simmar i motsatt riktning. Hmm, jag trodde att de följde golfströmmen, precis som vi.
Middag på potatismos och köttbullar.

Ons 22/5
Runt midnatt börjar det blåsa upp från sydväst. Vi slörar på under hela dagen i 6-8 knop, underbart. Vid soluppgången visar vår GPS att vi har 915 NM kvar till Azorerna, vi har alltså kommit precis halvvägs, jiiiihhooo!!! Under resan har vi sporadisk meddelat våra positioner över satellit med finska båten Adele som lämnade Bermuda ihop med norska Promise dagen efter oss. De siktar också på Azorerna och har hittills gått en något sydligare kurs än vi. Igår lade de om kursen en smula för att skära vår kurs och mycket riktigt, idag dök de upp! Det var mycket kul att kunna prata över VHF radion om ditt o datt. Promise har haft betydligt bättre fiskelycka än oss, tre tonfiskar är bättre än noll så att säga. Adele tog bilder på oss där vi seglade, kul. De lovade också att virka ölburksvärmare åt oss. Eftersom båda dessa båtar är större än oss försvann de så sakteliga i horisonten. Ska bli kul att ta en pilsner ihop när vi kommit i hamn.

Tor 23/5
Inatt drog lågtrycket ifrån oss och lämnade oss kvar i dess kölvatten med gammal sjö och svaga vindar. Eftersom högtrycket som så här års brukar ligga stationärt över Azorerna ännu inte etablerat sig, så har vi inga säkra vindar att segla på. Högtrycket ligger istället och cirkulerar långt nordväst om Azorerna, vilket ger oss motvind så länge inget annat vädersystem går in och påverkar med lokala variationer. Det enda vi kan göra är att försöka utnyttja de många lågtryck som driver över oss från väst. Går vi för långt söderut riskerar vi att missa vinden från dessa, går vi för långt norrut riskerar vi istället att få oönskat mycket vind från dem. En svår avvägning för oss i liten båt; gå söderöver och slösa diesel (vi har bara diesel för ca 1/5 del av sträckan) eller håll norröver och riskera storm. Denna dag guppar vi långsamt norrut, det är oerhört enerverande att göra 2 knop med fladdrande segel, men vi vill inte slösa diesel i onödan när det är seglingsbart.
Det enda roliga som händer idag är att vi får vår första fisk. En liten tonfisk på drygt 2 kg. Mums tänker vi och börjar direkt att rensa och filèa. När Robban skär bort skinnet hittar han en massa gula klumpar invid köttet, ser nästan ut som små larver. Vi blir då rädda för att detta är nån farlig parasit, typ binnikemask, syfilis eller nåt annat äckel. Så vi slänger fångsten överbord och äter istället middag på spagetti och corned-beef-sås.

Fre 24/5
Runt midnatt började vinden öka, rätt i näsan på oss. Det är högtrycket norr om Azorerna som enligt prognos kommer ge oss motvind så långt ögat kan se, fan. Inte mycket annat att göra än att börja kryssa. Tyvärr har vi fått allt starkare motström också, vilket knäckande nog visar sig då vi försöker ta höjd mot Azorerna. Som värst får vi bittert erfara en verklig kryssvinkel på hela 180 grader. Vilket i praktiken innebär att vi seglar fram och tillbaka i samma spår utan att närma oss mål över huvudtaget. Som att vandra fram och tillbaks i samma korridor med kaffekoppen i handen utan att ha möjlighet att komma åt kaffeautomaten som ligger i ett angränsande rum i mitten. Våra segel är rejält utblåsta och bukiga, bottenfärgen är slut och bevuxen. Sassy är med andra ord skittråkig att kryssa med numera. Hen bara kränger, ger värdelös fart och höjd.
En lustig grej inträffade i morse då Robban var på toa. I samband med att han spolade så stannade plötsligt loggen. Bajjtankens avlopp sitter alldeles framför loggens snurrande skovelhjul, antagligen har någon liten mumsbit letat sig in och fastnat i skovelhjulet.
Middag på tonfisk- och grönsaksris.

Lör 25/5
Vi fortsätter att kryssa oss framåt. Lägger oss på den bog som ger oss bäst fart mot mål (VMG), vilket i praktiken innebär att vi stagvänder 1-2 gånger per dygn. Ett positivt inslag i livet ombord är att det blivit lite varmare igen och det regnar inte lika ofta. På förmiddagen börjar loggen att åter fungera, fritt från hindrande exkrement. Vi förlustar oss med kubansk pilsner och ser hur vi långsamt närmar oss mål. Vi ser allt fler valar, det sprutar vattenkaskader titt som tätt.
Pasta Carnonara till middag.

Sön 26/5
Fortfarande kryss. Vi studerar en väderfil och diskuterar olika strategier; fortsätta kryssa, gå söderut eller gå norrut? Om vi seglar norrut hoppas vi kunna placera oss alldeles väster om högtrycket och haka på då det rör sig sydost. Isåfall skulle vi få sydliga vindar och kunna segla halvvind på nära målkurs. Det innebär en viss omväg men vi borde å andra sidan ha bättre chans att hålla god fart, vilket vi tror oss tjäna tid på i slutändan. Sagt och bestämt.
Stefan fyller år idag. Han går från pojke till man, vilket man kan se i det maffiga skägg han odlat sedan vi lämnade Fidel Castro.
Middag på skinkgryta och potatis.

Mån 27/5
Kryss och usla dygnsdistanser. Sedan inatt har vinden minskat rejält vilket innebär ännu sämre höjd och fart. Vi överger strategin att tugga oss norrut, med nuvarande värdelösa fart kommer det ta oss fyra dygn att komma i höjd med högtrycket och då har det redan hunnit flytta sig ifrån oss. Tanken var iallafall god. Vi motorseglar långsamt mot vinden istället. Plötsligt ser vi ett par segelbåtsmaster i horisonten, de närmar sig oss men vi får ingen kontakt över VHF:en. Några timmar senare är vi alldeles intill varandra och den ena båten styr upp mot oss. De är fransmän och vi pratas vid ett tag. De börjar få ont om diesel, och deras gasol är slut. Vi passar på att göra radiocheck och konstaterar att vi har problem med vår stationära VHF radio, vi hör dem men de hör oss extremt svagt och bara då vi är alldeles intill. Vi har förmodligen fått problem med kabeln i masten eller antennen i masttoppen. Vår handhållna VHF fungerar tack och lov som den ska.
Till middag blir det chilli-con-corned-beef. Ett par kalla Cuba Libre i solnedgången.

Tis 28/5
En riktigt grå, trist och meningslös dag. Flyter ihop med övriga dagar här ute på havet. Hade jag inte skrivit dessa anteckningar hade jag inte kommit ihåg att dagen ens existerat. Atlanten ligger öde och kusligt stilla. En svag dyning får havsytan att likna ett gigantiskt lakan som ristas i slow-motion av två jättar som har städdag på jorden. Endast en svag motvind smeker vårt skrov. Vi bränner diesel hela dagen och räknar med att precis ha bränsle nog till Flores, Azorernas västraste ö, där vi planerar ett snabbt tankstopp innan vi drar vidare till Horta.
Middag på kikärtsröra och cous-cous.

Ons 29/5
Vi fortsätter för motor mot Flores. Ibland kommer det en vindpust som vi naturligtvis nyttjar med så mycket segel vi kan. Vi börjar gå tomt i tanken och försöker använda motorn så lite som möjligt. På förmiddagen passerar motorns timräknare den magiska siffran 666 vilket jag och Robban passar på att fira med en stadig grogg. Det gäller att ta vara på varje tillfälle för en liten ljusglimt, dagarna flyter ihop ändå och det känns ofta svårt att bestämma om en dag går fort eller långsamt.
Det känns också som att vi alla tre blivit mycket känslosammare på sista tiden. Läser man ett känslomässigt avsnitt i en bok så börjar ögonen tåra sig. Samma sak med stämningsfull musik, den kan få dig att beröras starkt och känna sorg och saknad på ett sätt som du aldrig tidigare upplevt. På mitt nattpass lyssnar jag på Thåström i lurarna och vissa låtar får underläppen att börja darra sentimentalt. Jag vet inte riktigt vad detta beror på. Kanske har vi successivt runnit in i en allt djupare sinnesnärvaro efter en tid ute på det stora blå i avsaknad av sociala kontakter och civilisationens alla intryck som annars bombaderar våra hjärnor. Kanske börjar det bli mer och mer tydligt att vi innerligt saknar våra kära flickvänner där hemma. Kanske är det en kombination. Det ska hur som helst bli intressant att se om denna känslosammare personlighet kommer bestå då vi kommit hem från resan, eller om vi återgår till våra tidigare så häftiga jag. Vem vet, snart sitter man kanske där framför TVn och gråter ohämmat till Dr Phil.
Raff Raff’s danska skinkgryta till middag. Snyft, så vacker.

Tor 30/5
Igår kväll ökade vinden, fortfarande motvind men ändå, sedan dess har vi seglat på under hela dagen i bra fart. På förmiddagen börjar vi skymta Flores i horisonten och vid solnedgången är vi bara 10 NM från Kusten. Eftersom vi kunnat segla mer än förväntat har vi fortfarande diesel kvar och bestämmer oss därför att ta sikte direkt på Horta.
Gryta på kokosmjölk, lax och ingefära till middag. En cigarr till desert.

Fre 31/5
Byig och varierande motvind hela dagen. Vi får trimma om seglen var tionde minut och justera vindrodret minst lika ofta. Motorn åker på och av i parti och minut för att stötta farten och ge oss bättre höjd. Efter halva dagen räknar vi ut att vi nu har tillräckligt med diesel för att köra motor hela vägen till Horta. Trötta som vi är på detta ständiga kryssande rullar vi in förseglet, kopplar in autopiloten och eldar på i maskin, nu jäääädrar! Eftersom vi närmar oss land ser vi allt mer sjöfågel. Ett antal av dem cirkulerar nyfiket över våra fiskedrag som släpar i ytan efter båten, då och då dyker de ned och försöker ta en mumsbit på de läckert färgade gummibläckfiskarna. Tack och lov klarar vi oss utan att få anka på kroken. Lagom till kvällens middag, pasta med gryta på jumbobönor och ingefära, upptäcker vi till vårt stora förtret att vår dansbandsplatta gått sönder. Så det blir ingen allsång till ”två steg fram, och ett tillbaka…” denna fredag.

Lör 1/6
Vi tuffar på för motor under natten och framåt förmiddagen anländer vi till marinan på Horta. Vännerna på Adele och CU@Sea står och tar emot oss på bryggan, vilket härligt välkomnande! Vi fick de utlovade ölburksvärmarna i svenska färgerna, perfekt nu när klimatet börjar bli kallare och man inte vill få is i ölen. På kvällen går vi till Peter’s sport bar och äter en middag ihop. Sassy Lady – Atlanten, 2 – 0. Det känns skönt!

Kuba till Bermuda

Mån 29/4

Vi lämnar ankarviken kl. 07.00 och svänger förbi Bosse på vägen ut. Han är i färd med att ta upp sitt ankare och vi pratar lite taktik och kursval innan vi gemensamt ger oss ut från Kubas kust. Under dagen har vi sedan sporadisk kontakt över VHF radion, vilket känns trevligt. Framåt kvällskvisten får vi en fisk på kroken. Det visar sig vara en 7 kg guldmakrill (även kallad mahi-mahi, dorado eller dolphin fish). Vi drar in den färgglada krabaten i sittbrunnen och får sedan nytta av en anskrämlig flaska Martinique rom som vi annars tänkt offra till Poseidon. Vi häller romen i gälarna på fisken som dör direkt. Vi ropar upp Bosse och deklarerar vår fångst. Han meddelar att guldmakrill är hans favoritfisk och att han nu också minsann tänker lägga ut en lina efter båten. Bosse ligger nu en bit bakom oss, på ungefär samma kurs men med något lägre fart. Lyckas han segla ikapp oss kan vi kasta över halva fångsten. Avståndet mellan oss ökar dock ytterligare under natten då vi förlorar VHF kontakten.
Stefan lagar en fantastisk middag med bönris, matbanan, sallad och stekt guldmakrill.

Tis 30/4

Vi gör några försök att kontakta Bosse för att höra hur natten varit. Men avståndet oss emellan är för stort. Själva lyckades vi precis att ta höjd nog för att undvika ett par grundområden utan att behöva gå över stag. Vi misstänker att Bosses långkölade båt har svårare att ta höjd och att han tvingats slå för att gå fritt. Förhoppningsvis träffas vi igen på Bermuda.
Dagen fortsätter med dikt bidevind och stampig sjö. Vi gör ändå bra fart, mycket tack vare gynnsam ström. Vi passerar de yttre öarna på Bahamas och har nu fritt vatten att navigera i.
Undertecknad lagar middag på cous-cous och fiskgryta med tomat, lök och paprika.

Ons 1/5

Första maj! Vi sätter på en gammal Knutna Nävar platta och lyssnar till Internationalen ute i sittbrunnen. Egentligen borde vi skandera runt med plakat framme på fördäck, men det känns inte som att en sådan demonstration skulle få så stor genomslagskraft. Vi är tämligen ensamma här ute på havet, dessutom har vi inget nämnvärt att klaga på. ”Stoppa Janzons mygel” är det bästa vi kommer på. Vinden mojnar och vi går för motor stora delar av dagen. Det händer inte så mycket. Robban lagar handtaget på vår IKEA kastrull, det rostade av för några dagar sedan men nu sitter det tryggt på plats med två skruv och kocken slipper bränna sig. Idag är det Robbans tur att laga middag. Vi har fortfarande kvar av måndagens fångst, så det blir kokosmjölksgryta med sötpotatis, matbanan och guldmakrill.

Tor 2/5

Morgonen gryr med fortsatt lätta vindar och blå himmel. Framåt förmiddagen möts vi av stora svarta moln rakt i fören. På en timme sjunker barometern med 4 hPa, hela himlen mörknar och vinden tutar i. Sådär ja, slut på sötebrödsseglandet. Naturligtvis har vi vinden från nordost, just dit vi siktar. Vi plockar ned en väderfil över satellit och ser att denna vindriktning verkar bestå åt,instone under kommande fem dygn. Det ser alltså inte bättre ut än att vi kommer behöva kryssa oss hela vägen till Bermuda. Vi har 550 NM kvar och tungt lastade som vi är har vi en kryssvinkel på drygt 130 grader, vilken i praktiken innebär att vi kommer tvingas segla ungefär dubbla denna sträcka för att nå fram. Det är bara att gilla läget. Stampa och vara glad. Hoppas på att vinden vrider.
Middag på sojafärs, brunsås och pasta.

Fre 3/5

Natten har varit blöt och stampig med dikt bidevind i gropig havssjö. Himlen är full av moln och solen vägrar spricka igenom. Natten är kolsvart utan stjärnor eller månljus. Vi kränger stundtals betänkligt och vid ett par tillfällen aktiveras vårt blixtljus som sitter på räddningbojen i aktern, det börjar blixtra kraftigt i sittbrunnen och man blir så rädd att man nästan bajsar i byxan. Vi går rakt norrut, 50 grader från målkurs.
En riktigt tråkig dag helt enkelt. Enda ljusglimten är att den gamla dansbandsplattan åker på vid middagstid, det är ju trots allt dansbandsfredag. Svårt att inte dra på smilbanden trots att sjöarna smäller i skrovet och vågskummet yr runt båten.
Middagen blir nån sorts hawaiigryta med ananas, burkskinka och kokosmjölk, smakade sådär. Framåt skymningen går vår GPS bananas och visar att vi seglar i över 20 knop. Har vi kommit in i Bermudatriangeln månne?

Lör 4/5

Samma visa idag som igår. Vi stampar vidare rakt norrut och är nu 60 grader från målkurs. Prognosen visar på en successiv vindvridning mot sydost så vi väljer att ligga kvar på samma bog och avvakta över natten. Det börjar bli kallare och inatt åker mössor och filtar fram. Det är svårare att leva bekvämt ombord under dessa väderförhållanden. Vi får blåmärken och mindre blessyrer av att försöka röra oss ombord medans allt stampar och slår. När vi skjuter från i vågtopparna och landar med en duns i nästa vågdal trycks hela fören ned under vattnet och det smäller rejält fram i peket. Surrningen till vårt ankare klarar inte dessa påfrestningar över tid. Innan solnedgången gör vi därför en insats och säkrar ankaret med två linor och dess kätting.
8 timmar om dygnet har man vakt och sitter då inkilad med kuddar i ruffnedgången och spanar ut i horisonten efter fartyg. Övriga 16 timmar spenderas liggandes i sjökojen med en bok. Vi kommer få liggsår. Och bli närsynta av alla halvdassiga kriminalromaner.
Robban vrider ihop en chilli-con-carne till middag.

Sön 5/5

Vi har nu stampat rakt norrut med kryssfock och dubbelrevad stor under tre dygn. Bäringen till Bermuda är nu över 70 grader och vi ser inga tecken till vindvrid. Vi väljer att slå och lägga oss på andra bogen något dygn. Fortfarande går vi 70 grader från målkurs men vår avsikt är att positionera oss bättre till när vindvridningen kommer. Mitt på dagen får vi in ett NAVTEX från Bermuda radio som meddelar att vinden ska vrida till sydost under morgondagen och vidare till syd under tisdag till torsdag. Perfekt! Stämmer detta så kommer vi kunna gå rakt på Bermuda om drygt ett dygn. Hade vi legat kvar på andra bogen skulle vi förmodligen missa Bermuda och hamna i en båge strax norr om. Idag har vinden lagt sig något och solen tittar fram. Vi får sällskap av en familj delfiner under dagen. Vi kastar i fiskelinorna men inget napp denna dag. Stefan bakar nannbröd och lagar linssoppa.

Mån 6/5

Under natten börjar vinden vrida och när vi till slut går nästan rakt söderut gör vi ett slag. Molntäcket lägger sig åter igen över oss och vinden börjar friska i. Sjön bygger snabbt upp och trycker oss till sämre kurs än väntat. Som grädde på moset drar det in hög nordostlig dyning från en storm utanför Grönland, vilket resulterar i en besvärlig korssjö. Vi pinar höjd och lyckas hålla 45 grader, vi hade behövt gå 65 grader för att hålla målkurs. Vinden är byig och det är svårt att hålla bra fart genom sjöarna.  Det känns lite knäckande att vi under senaste dygnet knappt lyckats närma oss Bermudas alls, vi har seglat 120 NM men bara kommit 10 NM mot mål. Fy fan vad jag hatar att kryssa. Förutom tidsaspekten så sliter det mycket på båt och besättning. Det är blött överallt, havsvatten letar sig in genom röstjärn, skotskenor och däcksluckor när vi ständigt blir översköljda. Det är inte läge att njuta av en cigarr på fördäck direkt. Under mer normala väderförhållanden hade vi kommit fram idag. Nu har vi ytterligare ett antal dygn kvar att stångas mot vind och sjö, enligt prognos ska vinden öka ytterligare imorgon.

Tis 7/5

Vi stampar vidare. Dynorna i salongen där vi sover är alldeles blöta av havsvatten, läckorna blir värre för varje dag som går och det ska bli skönt att komma till Bermuda så att vi kan täta om alla däcksbeslag. Vinden har ökat och med våra urblåsta segel är det svårt att hålla den höjd vi behöver. Vår avdrift är minst 20 grader. Dessutom sätter strömmen oss nordväst. Vid middagstid passerar vår logg 10.000 NM och vi firar denna 1000- milaservice med kaffe och nybakad morotskaka, mums! Kakmixen gick tydligen ut för ett år sedan så resultatet blev inte vidare fluffigt om man säger så. Men sånt är livet som sjöman… Middag på potatismos med burkskinka och lök. Vi steker på våra sista matbananer som snacks till kvällen.

Ons 8/5

Lagom till nattens mörker hörde vi åska och såg blixtrar närma sig i horisonten. Ett par timmar senare hade vi elendet rakt ovanför oss och moder natur visade sin fulla vrede i en makaber föreställning. Jag har aldrig tidigare upplevt ett sånt intensivt åskoväder. Det är mitt absolut svinigaste nattpass hittills. Regnet bokstavligen forsade ned och det var omöjligt att se någonting runt båten. Vinden backade till nordost och piskade i med oerhörd styrka i byarna. Båten krängde rejält för endast bottenrevat storsegel och plöjde sig fram likt en kälke genom den vresiga sjön. Allt var totalt becksvart förutom den täta vattensprayen som lyste upp likt snöbollar runt våra lanternor. Det blixtrade och dundrade i ett inferno runt om oss. Man blev alldeles bländad då himlen ideligen lystes upp av intensiva blixtar. De flesta slog mellan molnen men ett par slog ned likt eldkvastar i havet runt oss.
Vi packade ned vår satellittelefon, en extra GPS samt handhållen VHF i tryckkokaren för säkerhets skull i händelse av ett nedslag i båten.
Eftersom sikten var obefintlig i det piskande regnet tände jag upp alla våra däcksljus för att istället synas desto bättre. Finns det andra fartyg i området så lär de inte se oss på radarn i det kraftiga regnet. Dessutom ropade jag regelbundet ut vår position, kurs och fart över radion. Jag såg att vi just fått ett nytt NAVTEX från Bermuda radio ”SMALL CRAFT WARNING: APPROACHING THUNDERSTORM (VALID LATE TONIGTH THROUGH WEDNESDAY)…”. No shit Sherlock, tack för upplysningen. Ovädret rörde sig över oss under 5-6 timmar och vid tre tillfällen hamnade vi mitt i dess centrum. Då blixtrade det alldeles ovanför oss samtidigt som det small högt som kanonskott och jag höll på att bajja i brallan. Regnet piskade som hagel och vinden vred och pinade så att det tjöt öronbedövande i stag och vant. Vi tackar moder jord för denna hisnande uppvisning. Det kändes underbart när ovädret äntligen rörde sig bort från oss. Oerhört befriande att kliva ned i kabyssen, krångla av sig de genomblöta sjökläderna och vrida ned sig i den fuktiga kojen.
Framåt förmiddagen vred äntligen vinden mot sydost och vi håller kurs rakt på Bermuda. Underbart efter åtta dygn av kryssande. Vi anpassar farten och räknar med att komma fram lagom till soluppgången då vi kan angöra hamnen i dagsljus.

Tor 9/5

Vi lägger till i St George harbour på morgonen, alldeles efter soluppgången. Gött e det! Ett par timmar senare blir vi glatt överraskade över att höra Bosses röst på radion när han också är på väg in i hamnen. Bosse har fått problem med motorreglaget och kan inte växla. Han tillåts lägga ankare och ta dingen in till tullmyndigheterna för inklarering. Dessutom har han dunkat in hårt i något på vägen hit, förmodligen en val, så skrovet är mjukt i förskeppet och kräver reperation innan han kan fortsätta. Vi tar några öl och pratar ut om våra överfarter. Bosse är sjuttio bast. Han har korsat atlanten nio gånger, passerat ekvatorn sju, rundat jorden och tuggat sig fram över de flesta oceaner. På något sätt känns det skönt för oss oerfarna gröngölingar att höra att även en sjöbuse som Bosse anser att de tio dygnen från Kuba varit besvärliga, blöta och tröttsamma.