Finns det svenskt kaffe på hotellet?

Här kommer ett inlägg för den goda sakens skull för att lugna alla er gamla som sitter där hemma.
Sassy och hennes häpnadsväckande besättning ligger i skrivande stund tryggt vid kaj i Las Palmas på Gran Canaria. Vi har hittills avverkat en sträcka av 2700 sjömil sedan vi lämnade bryggan i Göteborg (för en landkrabba motsvarar detta drygt 500 mil). Det är ungefär samma sträcka vi har kvar att tillryggalägga innan vi når vår destination Karibien. Grovt sagt har vi alltså utfört 1/4 av resan, både vad gäller sträcka och kalendertid. Vi har druckit 1/4 av alla pilsner och skägget har vuxit till 1/4 av sin totala längd.

Nästa vecka får vi besök av våra flickvänner. Skägget lär tyvärr ryka inför deras ankomst då de med stigande intensitet påtalat en oerhörd skepsism mot denna ack så trevliga ansiktsbehåring.
Vi har ägnat senaste dagarna åt att leta boende på ön samt båtplats att lägga Sassy på under tiden. Dessa till synes enkla sysslor är inte helt triviala här. Marinorna är fullsatta och onödigt byråkratiska och hotellen är experter på falsk marknadsföring. Hur som helst. Detta ser nu ut att lösa sig och det ska bli väldigt skönt med lite kärlek och semester :-).

I övrigt har vi ägnat vistelsen i Las Palmas åt att försöka få tag i ny gasol till vårt kök. Vi hyrde en bil och tog med våra tomma gasflaskor till en gasstation i ett industriområde utanför stan. Då vi anlände lät den nitiska herren i receptionen oss veta att dagens öppetider för fyllning var över. Klockan var 11.38 och herren pekade på klockan och ett anslag som berättade att privat gasfyllning utfördes mellan kl 09.30 – 11.30. Vi var välkomna att återkomma dagen efter. Efter visst övertalande fick vi en anställd att trots allt ta oss an vårt ärende. Däremot fick vi då besked om att det är förbjudet i spanien att fylla utländska flaskor, sedan 2011 fyller de bara spanska anslutningar. Eftersom vi inte har lust att dricka kallt kaffe och äta kalla konserver fram till Västindien bestämde vi oss för att byta ut vårt gassystem i båten istället. Vi köpte två spanska flaskor med regulatorer och anslutningar, så nu har vi sprutt i köket igen. Vi sparar också våra svenska flaskor (med amerikansk anslutning) då dessa troligtvis går att fylla i karibien.

Vi har också träffat på ett par sköna svenska pajsare, Bosse Bus och Bobban, som också ligger med sina båtar i marinan. De kom över och hälsade på oss i torsdags kväll. Underbart kul att höra deras sjörövarhistorier och erfarenheter till sjöss. Bosse hade bl.a. tappat rodret på Biscaya och Bobban som ensamseglar hade råkar somna en gång och vaknade upp av en slump ett par hundra meter från land i Spanien. Oerhört sköna anekdoter. Vi lär förhoppningsvis träffas igen då vi alla är från Göteborg och dessutom medlemmar i Jordenruntseglarklubben.

Så där ja. Dags att avsluta detta inlägg. Servitörens blick avslöjar att vi borde beställa in ännu fler öl alternativt betala vår nota. Det blir det sista samt ett kissbesök… Hej på er!

Nybakat bröd och kommunalanställda hockeyfrillor

Damer och herrar!

Nu har vi tagit det lugnt ett par dagar på Lanzarote, hyrt bil och turistat runt likt tyska pensionärer (förutom magväskan). Största behållningen vi haft med vistelsen är definitivt mötena med övriga seglare i marinan. Anders som vi mötte i Portugal var nu förenad med sin flickvän Stefania och vi hängde en del med dem. Bra att ha med sig en spanjorska då man ska beställa in stans bästa tapas. Anders hade dessutom fått för sig att lätta sin katamaran på all onödig vikt så vi fick hans guideböcker över karibien som gåva, det tackar vi hjärtligt för. En dag kom det förbi en tjej från en annan svensk båt som låg några bryggor bort. Tjejen heter Charlotte och hon seglar ihop med sina föräldrar i en jättefin Malö 40 vid namn Solit. De hade gjort samma resa ned genom Europa som oss och visade sig också vara på väg mot karibien, kul. Förmodligen insåg Charlotte vilken misär vi har ombord på gamla Sassy för samma dag som vi lämnade hamnen kom hon förbi med nybakat bröd till oss. Kanongott bröd som blev till en perfekt lunch då de tre musketörerna seglade vidare söderut. Tackar för detta!

Efter ett par dagar på Lanzarote har vi alltså nu dragit vidare till Fuerteventura, Kanarieöarnas näst största ö med endast ca 100 000 invånare. Ön är känd för bra surfing. Marinan här i Corralejo drivs i kommunal regi och effektiviteten på hamnkontoret är rysligt imponerande. De har trots allt hela 12 båtplatser för gästande båtar (varav hälften visserligen är upptagna av inhemska båtar som ser ut att ha legat still här några år). En herre med högt uppdragna byxor och häpnadsväckande hockeyfrilla lät oss erfara att processen för inregistrering inte var gjord i en handvändning. Han tvingades granska samtliga tänkbara av våra skeppspapper och sedan mata in all denna data i en uppsjö olika datasystem, det tog givetvis sin tid. Att vi dessutom hade haft fräckheten att ropa upp hamnen på engelska via vår VHF radio sågs inte heller med blida ögon. Stefan fick lätta upp stämningen så gott han kunde med sin spanska och till slut fick vi lov att stanna här i max 3 dygn. Nåväl, kommunala hamnar är i alla fall billiga. Vi betalar nu 8 euro per natt, förra marinan kostade 28 (då ingick visserligen dusch och toalett, men vem behöver sådan lyx).

Igår var vår första dag här och den spenderades på stranden. Stefan och Robban provade lyckan med sin kiteutrustning. Det känns som att de börjar få in snitsen hyggligt i denna ädla sport och stundtals såg det riktigt lovande ut. Emellan varven lajjade vi runt i strandbrynet med den haschplanka jag köpt på mig i Portugal, skitbräda.

Vi tänker stanna här ett par dagar till, när tidsfristen i hamnen går ut släpper vi ankare en bit utanför bara. Sedan är det snart dags för oss att hasa vidare till Gran Canaria. Våra fruntimmer kommer på besök om knappt två veckor och det vore nog inte så populärt om vi inte löst båtförvaring och boende tills dess. Det skojar man inte bort med lite deodorant.

Lite bilder från Lanzarote:

…och ytterligare några bilder från Fuerteventura: