Landkrabban på besök

Nu är snart stunden kommen då denna resa har sin ände för mig, jag tänkte därför bjuda er på ett gästinlägg. Jag kom ned till Barbados den 17:e december och har tillbringat drygt tre veckor här nere i värmen.

Jag vet inte riktigt vad jag hade för förväntningar innan resan mer än att det skulle bli hur mysigt som helst att få träffa Petter igen. Det var ju visserligen inte så länge sen vi sågs, ”bara” två månader sedan. Konstigt hur tid har ändrat sitt begrepp så otroligt, innan han begav sig såg jag nästan inget slut på denna långa resa och 13-14 månader kändes helt förfärligt länge. Men så sitter vi nu här och halva resan är gjord, det har ju tack och lov gått jättefort. Har man sina delmål går det att uthärda med att ha sin käresta på sjön, med Skype-samtal då och då, och inplanerade besök framför sig.

Det har varit helt grymt att få uppleva killarnas vardag och jag tycker mig ha smält in bra i grabbgänget. Största skillnaden är väl att min rumpa inte läcker luft i tid och otid, jag har försökt lära upp dom med att fisandet väl kan ske utomhus?? Men detta är inte alltid lätt för en karl att styra har jag förstått. ;)

Hela resan började med att Petter mötte mig på flygplatsen och efter ca 24 timmars resande var det en trött och sliten men ack så lycklig Caroline som omfamnade sin hane. Sedan bar det av till en ganska turistig del av Barbados där vi tog in på hotell några nätter. Med lite promenader och letande hittade vi mysiga ”fishmarkets” och lite mer genuint att se på ön.

Efter några dagar seglade vi ner till en ö som heter Bequia. Intressant var att landkrabban trodde hon skulle fixa denna segling galant. Men icke, det blev till att hänga ut över relingen och sedan helt snurrig i huvudet somnade jag till slut. Jag tittade sedan upp flera gånger under natten och försökte se oron och skräcken i ögonen hos killarna, för jag trodde verkligen att vi slår runt snart, att det var näst intill orkan..hihi.. Men nä nä, alla var lugna som filbunkar, så det var nog mer min ovana till sjön som skapade oron. Väl på Bequia firade vi jul och hade en väldigt trevlig vistelse. Vi började varje morgon med ett dopp i det blå, en kopp kaffe i sittbrunnen och planering av dagen.

Sedan seglade vi vidare till ön bredvid som heter Mayreau, där jag sällan skådat en sådan vacker vik. Nyårsfirandet blev en succe med nykokt hummer och annat gott som picknik på beachen. Sedan vidare till byn där det blev gatufest, vip rum och polackparty på lokala hotellet. Grymt lyckat och alla var nöjda som få!

Livet ombord på Sassy har varit väldigt gemytligt, jag har verkligen kännt mig välkommen och alla tar hand om varandra. Man plåstrar om varann ;) (Kristian trillade ju några gånger) och ser till att alla mår fint, så himla fina killar allehop!!!

Sedan har vi ö-hoppat till flera paradis så vackra att det nästan gjort ont i ögat att se. Man tror inte att det är sant och så himla häftigt att få uppleva dessa platser som man haft svårt att få se utan egen båt. Det gör också ont i hjärtat att lämna och jag vet inte hur jag ska kunna förklara för dom hemma hur grymt allt varit. Tex Tobago Cays, ett naturreservat, då man bara behövde doppa i huvudet för att få se sköldpaddor, blåsfiskar och alla andra fiskar man hittar i djuraffären hemma!! Eller Union Island där ALLA hus är rosa eller turkosa mer eller mindre, sååånt paradis rent arkitektmässigt ;) och folket är så vänligt och välkomnande att man inte tror det är sant. Och här måste jag även ge mig själv cred för att seglingen från Union Island till Tobago gick himla mycket bättre än första gången. Dock helt nerdrogad med sjösjukeplåster och piller, men ändå, till och med så att jag njöt av seglingen Nästan hela tiden. Sedan tror jag man måste vänja sig vid skumpande nätter, hålla i sig för livet vid toalettbesök etc. Jag blir även lite extra stolt när grabbarna berättar att denna biten var den värsta hittills sedan avgång, mm.. det du!

Jag vill också hylla den lilla Vegan Warskavi som vi bitvis haft följe med, där besättningen är tre pirater från Sverige och en lady som hängde med dom i tre veckor samtidigt med mitt besök. För det första är jag helt imponerad över att dom orkar hålla sådant tempo i öldrickning och festande. Ett grymt roligt gäng som har bringat fantastiskt många garv och lika spännande varje morgon när skvallret från natten pluppar upp då någon från Warskavi kommer översimmandes på morgonkaffe!!! ;)

Något annat jag är fantastiskt nöjd med är kombinationen som jag och Petter lyckats få på vår semester. Vi har seglat lite och bott i båten, sedan tagit några nätter på hotell här och där. Snacka om att uppskatta fläkt, dusch och lite privacy. Härliga diskussioner på balkongen med en flaska vin som inte välter av att det gungar, lyxa lite. Sedan dra vidare med båten, med alla grabbar och trängas lite i sittbrunnen vid frukost. Ligga i förpiken och titta på stjärnorna, vakna av att det ösregnar genom den öppna luckan rätt i ansiktet, skälla lite på Kristians väderspänningar, fiska haj (eller mer flygfisk kanske), vakna av att någon kissar ca 30 cm från mitt huvud (toan är granne med förpiken). Det är alltid lika spännande att komma i hamn och se vad som väntar, ta den obligatoriska angöraren i form av rum punch. Sedan lite mera hotell med frukost, pool och roomservice. Som sagt, vilken perfekt kombination!

I skrivande stund sitter vi här på en pub i Tobago och väntar på färjan till Trinidad, lite stressat då dom inte kunde lova en biljett förrän en timma innan avgång. Vi har lite lyxigare boende bokat inatt och inte någon jättelust att ta nattfärjan över. Vistelsen här på Tobago har varit full koncentration på varann och bara mysa hela tiden, vilket vi lyckats galant med! Snart står vi på flygplatsen igen för ett farväl som heter duga, då det antagligen blir Irland vi ses igen om drygt 5 månader. Men som vi kommit överens om, vill man så funkar allt och vi har ju helt enkelt inget annat val än att vänta på varandra!!!!

Tack för allt killar, ni har gjort min resa till något jag aldrig glömmer och massa kärlek till er. Framför allt till Petter som har tagit hand om mig, såväl som att knäppa fast mig och hålla handen när magen skriker nej till segling som att du alltid är så fin, glad, knäpp och positiv. Du får mig alltid att skratta, jag är så himla lycklig med en sådan fin fisande gubbskrutt med morgonrocken på svaj..haha..!!!

Ha det nu så fint killar, så ses vi på Irland snart!!

Pusssssar från Caroline

Vi är i Karibien!!!

Atlanten är stor. Och det tar viss tid i anspråk att korsa den. För oss tog det 16 dygn, 17 timmar och 20 minuter. Man hinner fundera en del. Från Kap Verde till Barbados har vi seglat 2100 sjömil, vilket motsvarar 3890 km. Det är ganska precis samma sträcka som om du drar ett streck mellan Göteborg och Kanarieöarna. Vi har haft en medelhastighet på 5,4 knop, eller 10 km/h. Detta motsvarar ungefär den fart man har om man joggar i lugn takt (typ tjejmilen). Så, föreställ dig att jogga i lugn takt från Göteborg ned till Kanarieöarna, det skulle ta viss tid och du hade nog hunnit filosofera en del längs vägen, kanske till och med frågasätta vad fan du sysslar med, vore det inte smidigare med reguljärflyg. Samtidigt hade du garanterat kännt dig nöjd och stolt med dig själv när du kom fram. Joggingturen hade känts som en värdefull erfarenhet och en stor del av resans totala upplevelse. Du hade visserligen sluppit saltdränkta kalsonger och en toalett som ständigt kränger. Men du hade nog haft en del skavsår och fotsvett i stället. You win some, you lose some.

På vår seglats över atlanten har vi passerat tre datumgränser. För att slippa fundera över vem som förlorar eller vinner en timme så går vi efter vår skeppsklocka som alltid är inställd på standardtid UTC. Vi har kört med ett 4-timmars vaktschema enligt följande

Petter: 10-14, 22-02
Stefan: 14-18, 02-06
Robban: 18-22, 06-10

Var och en äter frukost när han vaknar och känner för det. Man tar en öl, kaffe eller en näve fuktiga skorpor när andan faller på. Runt kl 18 äter vi gemensam middag. Vi turas om att laga denna dagens höjdpunkt och roterar samtidigt på disken. Vi har båten fylld av konserver och råvaror och har hittills alltid kunnat laga middag till sjöss trots att det kan gunga och rulla en hel del ibland. Skulle vädret vara riktigt ruskigt har vi enklare rätter att vrida ihop för ändamålet.

Vi har märkt att det är viktigt med rutiner och viss kontinuitet ombord. Annars blir en sådan här långsegling lätt väldigt utmattande och slitsam. Den som har vakten ansvarar helt för skutans framfart medans övriga två gör vad de vill; sover, läser böcker, kollar på film, ritar kroki, lyssnar på musik, etc… Det är också viktigt att hitta på tillfällen att fira som extra festliga, ex. fredagskvällar med dansband och avec. Fira 1000-mila service när loggen slår över. Fira att man är halvvägs. Fira julhögtider som vi hemma inte alls skulle bry oss om, osv. Det känns helt klart som att vi hittat ett upplägg som fungerar bra för oss, vi har det jäkligt kul ihop och seglar samtidigt så fort och säkert vi kan med vår gamla dam.

Varje förmiddag har vi startat upp vår satellittelefon och med stort nöje läst de hälsningar som droppat in över SMS sedan föregående dag. Vi studerar den väderprognos som vår bulvan och tidigare gast Danne D-flex dagligen skickar oss (tack Danne för dessa!) Sedan skickar vi in en positionsrapport till hemsidan så att ni där hemma vet att vi lever (eller åtminstone gjorde så vid tiden för inlägget).

Nedan följer mina loggboksanteckningar från överfarten:

Dygn 1
Vi kastar loss från Mindelo marina den 23:e november kl 17:10 UTC. Vi inleder dansbandsfredan redan utanför pirarna. Till en början gör vi mycket bra fart, vind och sjö är med oss ända tills vi kommer bakom ön Santo Antau som läar och sätter oss i ett område av stiltje. Vi går för motor under 1.5 timme innan vi kommer från ön och åter får vind i seglen. I övrigt en ljus natt med fullmåne och bara lätta moln. Morgonen gryr med lätta nordostliga vindar och inleds med att gennakerfallet går av vid fallhornets pistolhake och smiter in i masten. Seglet hamnar i vattnet och får sig en tvätt, det bärgas men vi avvaktar med att försöka åtgärda fallet eftersom vi lika gärna kan använda genuan i dessa vindar som ökat något under dagen.
Middag: korianderris med vita bönor
Dygnsdistans: 114 nm

Dygn 2
Lugn och fin segling. Robban bakar chokladbollar.
Middag: pytt i panna (skinka, korv, potatis, lök, ägg, persilja)
Dygnsdistans: 124 nm

Dygn 3
Bra vind hela natten, mojnar betänkligt på morgonen då vi åtgärdar gennakerfallet genom att ”så länge” sätta det utanpå masten genom ett block i masttoppen. Sedan går vi långsamt framåt för gennaker under hela dagen. Vi har en val som är uppe och visar sig ett antal gånger ca 50 meter tvärs om babord. Den ser ut som en mattsvart hemmarollad Volvo 240, kantig nos och trubbig över lag.
Middag: chilli-con-carne på corned beef
Dygnsdistans: 113 nm

Dygn 4
Under kvällen har vi svag byig vind och gör dålig fart. Senare under natten byggs moln upp i horisonten och vi inväntar mer vind. Under delar av dagen blir det sedan åka av. Himlen är grådassig och emellanåt driver mörka moln över oss med kraftigt regn och mycket vind. Sassy surfar då fram på upprörd sjö som en kälke som löper amok i en slalombacke. På väg ned i vågdalarna kommer vi stundtals upp i 10 knop, annars ligger vi konstant mellan 6-7 knop och vindrodret styr med fast hand. Mellan regn- och vindbyarna får vi perioder med svagare vind, vi kör dock vidare med reducerad segelsättning eftersom körarna kommer snabbt och överraskande.
Middag: kikärtsgryta med majs, champinjoner och cous-cous
Dygnsdistans: 121 nm

Dygn 5
Detta dygn fortskrider med regnbyar och frisk vind. Framåt dagen avtar regnet och solen tittar fram då och då. Sjön har stabiliserats på en mer behaglig nivå och vinden är inte längre lika byig. För att undvika att skära upp mer än nödvändigt då de största vågorna anländer på låringen har vi helt plockat ned storseglet och kör enbart med genua som vi nu spirar ut via ett block på storbommens nock. Detta gör båten mindre lovgirig och dessutom hamnar inte förseglet i lä av storseglet då vi har vinden nästan rakt i aktern. denna segelsättning fungerar förträffligt, vi gör fortfarande max fart och får mindre slingrande gång. Den ålande gången gör ju tyvärr att vi ständigt seglar en viss omväg, detta dygn seglade vi hela 148 nm vilket gav oss 135 nm mot vårt mål.
Middag: Admiralens körvagryta
Dygnsdistans: 135 nm

Dygn 6
Passadvinden verkar nu flåsa som den bör och blåser stadigt 10 m/s från ostnordost, perfekt. Sjön är lugnare och mer förutsägbar. Vi plattlänsar med sk Lindisfarne segelsättning (genua spirad åt ena sidan, storseglet ut åt andra sidan säkrad med preventer, stormfocken planskotad på vårt inre förstag). Vindrodret har svårt att hålla kurs i dessa förhållanden och vi pendlar säkert 30 grader hit och dit, vilket innebär att 10 seglade distansminuter bara ger oss ca 9 mot mål, och det är den senare siffran vi anger som dygnsdistans. Ett äventyr att gå på toa eller laga mat då båten ständigt rullar.
Middag: Sojafärsgryta med bönor och kokosmjölk
Dygnsdistans: 128 nm

Dygn 7
Vind och sjö har lugnat sig under natten. Perfekt för komforten och vi gör fortfarande bra fart. Solen skiner och det är en underbart vacker dag. Vi provar vår fiskelycka med ett bläckfisksdrag efter båten, inte minsta lilla sill behagar nappa. Lindisfarne segelsättning utan rev. På kvällen drar den obligatoriska dansbandsfredagen av stapeln accompanjerat av portvin och skeppstobak (cherrytobak från la Coruna).
Middag: cous-cous med sötsur bönröra
Dygnsdistans: 129 nm

Dygn 8
Under natten mojnar vinden nästan helt och det fladdrar störande i våra segel. Stefan siktar en segelbåt under nattpasset, den går på sydligare kurs än vi, kanske mot Brasilien. Vid soluppgången sätts gennakern som nätt och jämt fylls av den svaga vinden, vi går lååångsamt framåt. Slappa delfiner pyser runt båten ett tag. Solen gassar och det är extremt varmt i den stillastående luften. Vi gör back-to-the-nature med en säck potatis

och en karta ägg som börjat ruttna och luktar fan ombord. Efter middagen slänger vi oss i plurret och tar ett välbehövligt bad mitt i atlanten, sedan firar vi att vi är halvvägs genom att dela på en flaska bubbel. Vi förärar våra flickvänner där hemma med var sitt satellitsamtal. Eftersom ljudet släpar tror de att vi är fulla, fy vilken penibel misstanke, de borde känna sina män bättre än så.
Middag: tonfisksris med grönsaker
Dygnsdistans: 101 nm

Dygn 9
Vinden fortsätter att lysa med sin frånvaro. Vi guppar fram med spirad gennaker, utan denna duk och det faktum att vi har hjälp av sjö och ström i rätt riktning hade vi knappast gått framåt alls. Nu gör vi åtminstone 3 knop över grund. Vi försöker ta ned en väderfil men får ingen fungerande satellituppkoppling med Inmarsat, den avbryts som vanligt. Det är första advent och den lugna sjögången gör livet ombord tämligen fridfullt. Vi bakar mjuk pepparkaka och värmer underbart god hemmagjord glögg (nu ångrar vi inte att vi satte en 20 liters sats förra vintern, haha). Det hela inmundigas i solnedgången accompanjerat av julmusik på full volym i sittbrunnen. Sedan tänder vi den första lanternan och våra tankar går till herren, räven och den hederliga anden där hemma i krubban.
Middag: köttbullar med potatismos, lingonsylt och gräddsås
Dygnsdistans: 83 nm

Dygn 10
Under natten fick vi så äntligen mer vind och vår fart ökade successivt till runt 6 knop, kanon! Vi slörar fram med gennaker och revat storsegel, mycket behagligt. Under förmiddagen passade vi på att plocka ned genuan för översyn och lagning av ett par mindre hål som upptäckts. Vi går något syd om vår målkurs för att försöka undvika ett stiltjeområde rakt västerut som vi riskerar att möta om ett par dagar.
Middag: currygryta med linser, russin, lök, lime och bulgur
Dygnsdistans: 117 nm

Dygn 11
Vi har tuggat på i mycket bra fart hela dygnet med oförändrad segelsättning. Natten var ovanligt mörk utan månljus eller stjärnor. Stundtals har vindarna blåst i högsta laget för vår gennaker och under våra nattpass tänkte vi nog alla tanken att ersätta den mot genua. Men så blir man lat, det är lite trixigt att ta ned gennakern själv i beckmörker. Dessutom njöt vi av den goda farten den gav oss. ”-Upp med nylonet och kapa tid!” som min kappseglande kollega uttryckte det i ett meddelande till oss innan avfärd.
Middag: Borkarövarens chorizopytt med potatis och linser
Dygnsdistans: 143 nm

Dygn 12
Under natten lojjar vinden av och vi tuffar framåt för gennaker och full stor hela dagen. Den svaga vinden vrider hit och dit, mot slutet av dagen har vi den rakt i nosen. Vi är helt klart nära det stiltjeområde vi försökt undvika. Bara att gilla läget, vi passar på att duscha på däck och lufta gubbkropparna en smula. Tämligen händelselöst. Aningen långtråkigt. Kan det inte nappa en fisk åtminstone så att vi kan slippa alla bönor, linser och fisar för en dag.
Middag: Böngryta med vitlök och ris
Dygnsdistans: 111 nm

Dygn 13
Lagom till solnedgången dog vinden ut helt. Vi gick för motor under 8 timmar tills vinden kom tillbaks, nu hade den vridit via väst till nord och vi antar därför att vi kommit ur det lokala lågtryck som riskerade att ge oss en längre period av stiltje om vi gått på nordligare kurs. Nu kan vi segla snabbt igen och hör hur vattnet porlar runt fören. Ovanligt många flygfiskar hoppar upp på däck under natten, det smäller i vant och plaskar mot plast när de dunsar ombord. Antagligen är det vår motorlanterna som lockat dem lite extra. Vid soluppgången nappade det äntligen på kroken och vi fick upp en firre av för oss okänd art. Under hela dagen simmar ett stim guldmakrillar vid sidan av oss. De ser ut att kalasa på den flygfisk vi skrämmer upp, och vi ger dem kanske viss svalka i det varma vattnet för de simmar bara på skuggsidan om oss alldeles nära skrovet. Vi försöker självklart döda våra nyfunna vänner genom att släpa ett färgglatt drag efter sidan av båten (sk. överlagt mord). De är dock totalt ointresserade av vårt smarriga bete.
Middag: Fisksoppa med saffran och vitt vin
Dygnsdistans: 117

Dygn 14
Vi dundrar vidare i solnedgången med gennaker och full stor. Under natten drar svarta moln över stjärnhimmeln och vinden ökar och vrider betänkligt då de passerar över oss. Då vi dessutom ser blixtar i vissa av molnen plockas gennakern ned och byts mot genua. Komfort och säkerhet fick gå före fart denna natt även om det är lite frustrerande att gå från 7 till 5 knop. Under en gipp drar rodkicken i salongens skylight som stod öppet och gångjärnen bryts loss från däck. Stefan åtgärdar den trasiga luckan när dagsljuset åter gjort entre och vi lovar oss själva att vara mer noggranna med att stänga luckan nattetid i fortsättningen. Under förmiddagen nappar en rejäl guldmakrill på kroken, vi plockar ned våra segel och låter den trötta ut sig efter båten i någon timme innan vi börjar hala in. Det lustiga är att då den närmar sig och vi kan se att det är en stor rackare som plaskar i vårt kölvatten, ser vi att ytterligare 3-4 guldmakrillar av samma storlek oroligt simmar runt sin fångade kamrat. Vissa av dem är skimrande blå i färgen medans övriga är gröngula som den vi krokat. När vi har honom ett par meter från aktern smäller det plötsligt till och kroken går av, FAAAAN!!! Krokhelvetet hade gått rätt av strax under hullingen, spansk skit. Vi som var så nära, denna meterlånga rackare skulle ju utgöra en fräsig middagstillställning lagom som inledning till dansbandsfredan. Nu får vi äta corned beef och lyssna på progg istället, eller depprock.
Middag: Potatispytt med chorizo och corned beef
Dygnsdistans: 113

Dygn 15
Framåt skymningen ökar vinden och vi minskar segel inför natten. Samtidigt fick vi en märklig korssjö som gjorde färden stundtals gropig för oss och gjorde det svårt att gå på målkurs. Under natten ökar vind och sjö ytterligare, vi trimmar om seglen för hård läns med bottenrevat storsegel och 40% försegel utrullat. Monika (vårt vindroder) börjar köra slalom mot mål. Vi värmer en flaska glögg att sippa på under nattpassen. Under hela dagen går det sedan undan med rejäla surfar och stötig sjö. Livet nere i kabyssen är inte lika behagligt längre, varje toa-besök blir till ett spännande äventyr med rumpans fräschör som insats.
Middag: Boggryta med potatis och kokta grönsaker
Dygnsdistans: 141 nm

Dygn 16
Den friska vinden står sig och under natten drar åskbyar förbi ovanför oss. Stundtals blixtrar det i molnen och vissa släpper regn. Tillfälligt ökar då vinden och sjön blir upprörd. Det är som att åka berg-och-dalbana i mörker och det enda som syns är vitt skum från brytande vågor runt oss som lyser med svag floricerande färg i ljuset från vår topplanterna. Vi rusar fram med en fart som vi inte trodde var möjlig att segla med vår gamla dam, nu jäklar tuggar vi distans! Senare under dagen blir vinden stadigare och får en mer harmonisk styrka, vågorna blir successivt längre och behagligare. Vi behåller samma reducerade segelyta som vi kört med det senaste dygnet och har nu kurs rakt på Barbados.
Middag: Chilli con carne
Dygnsdistans: 156 nm

Dygn 17
Det är andra advent idag, vi värmer en flaska glögg och äter Annas pepparkakor. Vinden lugnar sig ytterligare och vi ökar vår segelyta successivt under kvällen, det blir en härlig slör i solnedgången och runt midnatt kan vi skymta ljus från land i horisonten. Precis som vi erfarit från tidigare kvällar så blåser det upp då natten nalkas och sjön blir lite lynnig ett tag. Jag hade precis duschat och bytt till rena kläder inför ankomsten och satt nu ute i sittbrunnen på min vakt, Robban som just skulle gå till kojs stod i bara mässingen och svalkade sig i den öppna nedgångsluckan och vi småpratade lite. Plötsligt hör vi det där klatchande ljudet mot aktern och en god portion havsvatten dundrar in över oss. Min tidigare dusch kändes totalt onödig och ännu en kalsong blev totalt saltdränkt. En lika överspolad Robban klev moloket ned och torkade upp det vatten som letat sig in i kabyssen, sedan ålade han muttrande ned i sin klibbiga koj. Natten fortskrider med en del vågor och flygfisk i sittbrunnen! Vi rundar Barbados södra udde och släpper ankaret i Carlisle bay kl 10:30 UTC (eller 06:30 lokal tid). Framme! Vi delar på en flaska bubbel och några pilsner, sedan drar vi in till byn för inklarering…
Middag: Öl
Dygnsdistans: 96 (på 17h20m)