Vi är hemma! Jobb sökes och båt säljes

Sassy Lady är åter i Göteborg och öppen-dörr-kiss ska nu bytas mot under-täcket-mys. När vi på vägen in mot Göteborg korsade spåret vi la för drygt ett år sedan kändes det som att det var nyss vi vinkade av våra nära och kära där på kajen. Samtidigt är det ju en evighet sedan om man tänker på hur mycket vi har upplevt sedan dess och man känner sig lite som en ny människa. Nyfikenheten på vad som ska hända härnäst överväger nog vemodet över att vårt livs (hittills) häftigaste äventyr är slut.

Ända sen vi lämnade Kuba i slutet på april så har vi varit på väg hemåt och den sista sträckan från Skottland kändes som spårvagnen från centralen när man åkt nattåg från Norrland. Nordsjön bjöd inte på något större motstånd och det tog oss lite drygt 4 dygn att plaska över den här gången. Vi stack iväg med varierande vindar och motorseglade en del det första 1,5 dygnet. Sen fick vi nord till nordvästliga vindar på upp till 13m/s innan vinden dog ut och kom tillbaka från sydväst i 4m/s under sista dygnet. Ett riktigt ”så gör man”-spår då vi i princip seglade rätt mot Göteborg under hela sträckan.

Med underbyxan åter igen bultande närmade vi oss kajen utanför Operan vid två-tiden på lördagen den 13/7 och fick se älskade flickvänner och familj jublandes. Det var inte i lika mycket folk som när vi drog men desto gladare miner. Caroline kunde knappt bärga sig att få besättningen på örat och kastade över en flaska bubbel innan förtöjningarna satt. Hur härligt är inte det att kunna göra nån så glad och det var en bonus att så många kom förbi och hälsade oss välkomna, man kände sig nästan lite kunglig. Puss- och kram-kalaset varade i nån timme och det kändes så skönt att vara hemma igen. En stund vi aldrig kommer att glömma.

Så vad händer nu då? Ja, det blir inget mer huttrandes i spiltan, lökhackande på tvären och sittkissning på ett tag. Jag ska åka hem till Norrland, hälsa på släktovänner och göra första svär-turnen i Hälsingland innan det är dags att leta nya konsultuppdrag. Robban ska köpa VCT-overall, investera i en b.b. Scania 9-3 b.v.s.a innan det blir camping och sen utbildning/jobb. Petter tror jag ska göra ett sista försök att gå upp 14 kg så att han får lite spänn i skinnjackan (googla bilder på Steve med Lloyden) innan han ska börja jobba på Volvo Penta igen. Segling blir det mer av fast i mindre skala. Förhoppningsvis ska vi hitta en köpare av våran kära Sassy Lady som vill ta med henne på nya äventyr så vi hoppas på inbjudningar från seglar-vänner innan vi pantat tillräckligt med burkar för att skaffa egna båtar. Bloggen kommer att svalna av men kanske dyker det upp några nostalgiska inlägg eller tidigare censurerade filmer när känslan smyger sig på.

Kort sagt, över, ut och in med den från Sassy Lady.

Hasta luego
Ps. Det har varit toktrevligt att så många följt oss på bloggen och vi uppskattar om ni hör av er så vi får veta vilka ni är. Nya bekantskaper är alltid trevligt.

Single malt och slussar i Skottland

Sjömän och fruntimmer!

Sådär ja, nu har solbrännan flagnat av och vi börjar vänja oss vid det bistra nordliga klimatet. Sassys dieselvärmare har verkligen fått bekänna färg och våra underställ har åter igen fått den äran att bära arom av spännande man.

Efter några dagar i Belfast på Nord Irland, där Robbans pappa Björn tackade för sig och Stefan kom ombord igen, seglade vi vidare upp till Skottland. Vårt första stopp blev Port Ellen på Islay. Vi hann knappt förtöja innan vi blev bjudna över på pilsner hos några trevliga skottar i båten brevid. Vi pratade bl.a om den trevliga stämningen och atmosfären vi upplever på de ställen vi besökt i skottland och de lärde oss då att ett bröllop i Edinburgh är som en begravning i Glasgow. Själva var de naturligtvis från den senare.
Här på Islay stannade vi sedan för en dags vuxenvandring. Denna kulturaktivitet innefattade en vandring på tynande sjöben mellan de tre whiskydestillerierna Laphroaig, Lagavulin och Ardbeg. Dagen bjöd på klassiskt skottskt högsommarväder, dvs. 11 grader, kulingvind och ösregn från sidan. Vi valde att gå i jeans. Bra val. Det kändes oerhört skönt och förnämligt, poetiskt på något vis, när destillerierna dök upp i diset med sina inbjudande vitkalkade byggnader och välkomnade oss in i skydd och moderlig värme. På Ardbeg gick vi en längre guidad tur och fick tillfälle att provsmaka några udda årgångar från specialtappade tunnor. Bl.a. en 38-årig och en 24-årig, spännande. Vi fick även prova deras vanligaste 12-åriga direkt från tunnan när den tappades samt deras specialvariant Corryvreckan som lagras på franska ekfat och därför får en speciell smak av citrus och vanilj.

Dagen efter, när regnet lättat och svalorna kvittrade med sin frånvaro seglade vi vidare upp till Oban. Här provade vi också lite whisky och köpte några trevliga pavor att värma oss med under svårare tider. På fredagens morgon lämnade Robban skutan för att möta upp Marie i Edinburgh. Där har de tu planerat en romantisk weekend medans Stefan och jag ska segla båten vidare genom Caledoniankanalen till Inverness på ostkusten, där Robban sedan hoppar ombord igen.

Caledoniankanalen är 97 km lång, består av 29 slussar och 10 svängbroar. Vi har gått kanalen tidigare (2010 med gamla Sassy Lady, en Maxi 87) och hade väl egentligen inga större förväntningar. Det är hur som helst ett lugnt och mysigt sätt att färdas på vattnet och vi såg fram emot denna omväxling mot vad havssegling innebär. Underbart att slippa planera efter tidvattenströmmar och vindriktningar. Slippa brassa käk i en krängande kajuta och sjöstuva minsta lilla suddgummi ombord. Tänk att plötsligt kunna ha ett glas vin stående i sittbrunnen under gång utan risk för fadäs, det är pensionärssegling det. När slussarna stänger kl 18 lägger man till och letar upp en dusch och en restaurang. Som sagt, skön omväxling för oss luffare.

Några timmar efter att Robban lämnat sina sjömän i arla morgonstund är det dags att lägga loss. Vi är strax efter lågvatten och kommer nu ha strömmen med oss under sex timmar. Det blir en snabb och angenäm seglats och vi slussar in i Fort William på högvatten strax innan kanalen stänger för dagen. Brevid oss i hamnbassängen lägger sig en svensk Fantasi 37:a, Sea Wind. Det är Lars och Mona som tillsammans med dottern Kajsa är på väg åt andra hållet. De är precis som vi medlemmar i JRSK (Jorden Runt Seglar Klubben) och vi har mycket att prata om. Kvällen går fort och bjuder på såväl nescafè som rom.

Dagen efter står vi beredda när kanalen öppnar. Redan i första slussen slår vi oss i slang med ett gäng sköna pajsare i en liten fiskebåt. Vi såg att båten hade hemmahamn Fraserburgh, en liten ruffig hamn vi besökt på ostlusten, så vi började tjata lite med de tre grabbarna ombord. Vi berömde bl.a deras lokala pub Ship Inn och diskuterade de skamfilade duscharna i sjömanskyrkan. grabbarna var oerhört trevliga och det visad sig att den ena av dem precis hade köpt båten i Irland och tagit med sig två polare för att hjälpa till att leverera hem den genom kanalen. De var alla rysligt bakfulla och den ena såg faktiskt rent bedrövlig ut. Han hävdade dock att han normalt sett inte dricker, det är hans kompis med båten som hetsat honom kvällen innan. Jo visst, säger kompisen med båten, och normalt sätt äter han inget heller. Ha ha, svarar den bakfulle som är nästan lika bred som lång. Skottarna har härlig humor.
Hela dagen slår vi sedan följe med fiskebåten (vid namn Still Game) men när vi kommer in i första sjön, Loch Lochy, vinner deras större motor och de får försprång. Tyvärr får de sådant försprång att de precis hinner med en sluss, som vi naturligtvis missar. Efter en stund sprakar det till på VHF:en och de ropar upp oss, vi hör något om att förloraren bjuder på öl i baren :-). När slussarna stänger har vi tagit oss till Fort Augustus, där vi stannar för natten.

Nästa morgon vaknar vi till strålande sol och efter kaffet slussar vi ned till Loch Ness. En lätt bris i aktern och en underbar segling med gennaker över platt vatten. Vi seglar förbi en segelbåt med två skottska fysiklärare som vi sedan väntar in i nästa sluss. De var avundsjuka på vårt stora färgglada lättvindssegel. Vi har sedan följe ned till Inverness där vi precis hinner igenom sista svängbron innan stängningsdags. Skönt, vi ligger nu alldeles i kanalens utlopp och räknar med att slussa ut med högvattnet imorgon tisdag. Då är Robban tillbaka och vi ser ut att ha ett fint väderfönster över Nordsjön på vår sista etapp hem mot Göteborg.

Om allt vill sig väl räknar vi med att lägga till hemma i götet redan i slutet av nästa helg. Då blir det skumpa och inlagd sill!!!

Skepp o hoj!