På svaj i Cascais

Sjömän och fruntimmer!

Vi fortsätter vår seglats söderut längs Portugals kust och sedan vi lämnade Spanien har vi gjort ett antal kortare stopp längs vägen i orter vi fått heta tips om, antingen genom den guidebok vi köpte i England eller genom vänner. Första stoppet blev så Sao Martino de Porto. En vacker liten by med en hästskoformad strand, skyddad från atlantens dyningar låg vi för ankare där i två nätter. Sedan glassade vi vidare ned till Peniche och lät ankaret gå utanför marinan på södra stranden. I skrivande stund har vi tagit oss ned till Cascais och ligger nu på svaj även här.

Fördelarna med att ligga för ankare är många, framförallt kostar det gratis och erbjuder dessutom ett mer naturnära leverne än livet vid kaj. Då vi behöver kontakt med torra land har vi vår lilla dinge att tuffa in med. I Peniche blev denna transport riktigt häftig. Dingen är en hederlig liten gummibåt av märkningen att döma tillverkad för 1 person samt motor och packning om max 20 kg. Det går emellertid alldeles utmärkt att trycka ned sig 3 personer i båten, dessutom finns plats för lite packning om viljan finns, och det finns den ju. Dilemmat är bara att båten flyter en smula tungt och att havsnivån kommer oroväckande nära de personer som vid tillfället valt att transportera sig på dylikt sätt. Då vi på förmiddagen körde in till stranden var vädret lugnt och färden fortskred utan incidenter. Värre blev det på kvällen då vi efter en dag på stranden med påföljande restaurangbesök efter mörkrets inbrott skulle ta oss ut till vår bostad igen. Vinden hade ökat och vågorna bröt nu mot den strand vi med vår överlastade dinge avsåg utgå ifrån. Efter ett par kapsejsningar och lite wet t-shirt lyckades sålunda alla besättningsmän i omgångar borda moderskeppet, aldrig tidigare har en whisky smakat så bra. I fortsättningen kommer vi försöka undvika landstigningar på stränder med påfallande risk för ökande pålandsvind.

Vi har även fiskat en del den senaste tiden. Med facit i hand kan vi konstatera att fiskarna ute på djupt vatten tenderar vara på tok för stora för vår fiskeutrustning. Dagen efter vi lämnat la Coruna var vi en bra bit ut till havs. Robban skickade ut vår kraftigaste wobbler och lät den ligga och hoppa i ytan ca 50 efter Sassy. Efter en dryg halvtimme, på 1800 meters djup, rusade det i linan och spöt böjde ned sig mot vattenytan. Det var en tung rackare på kroken och helt omöjligt att veva in på vårt spö. Vi fick använda motorn och backa efter fisken för att förhindra att den skulle dra ut all lina vi hade på rullen. Tålmodigt gav vi oss fan på att få upp krabaten, det fick ta den tid som krävdes. Vi lät fisken rusa ett tag, sedan använde vi motorn för att köra efter och ta hem på linan. Så här höll vi på i över två timmar. Fiskdjävulen verkade aldrig bli trött, det måste vara en enda stor muskel vi hade på kroken. Till slut hade vi lyckats få hem mer lina än vad firren dragit ut och den närmade sig ytan. Oj så spännande. Det började glänsa nere i djupet och vi såg en silverfärgad mage och en stor spetsig stjärt komma upp brevid båten. Va fan! Den här besten kommer vi aldrig lyckas få ombord. Är det en haj? Njaee det måste vara en tonfisk. Den kommer inte få plats i sittbrunnen. Hur ska vi lyckas döda den? Stefan föreslog att vi skulle hälla polsk vodka i gälarna på den medans Robban var mer sugen på bollträ. Sedan gjorde fisken ett sista ryck ned under båten och linan small av. Saaaaatan, ingen kommer tro oss, vi hann inte ens få den på kort. Morlokna fortsatte vi seglatsen och kunde endast konstatera att vi förlorat vår stolthet, ett drag och några timmars segling, ingen fiskmiddag blev det heller.

Några dagar senare kastade vi åter igen ut en liknande ytgående wobbler, samtidigt som vi seglade söderut i 5-6 knop. Denna gång tog det lite längre tid innan något hände. Men plötsligt small det till på spöt. Ett tungt rusande sedan small linan av direkt. Firre nr 2 tog hem segarn. Nu jävlar, i dagarna planerar vi åka in till Lissabon, där ska vi köpa på oss den kraftigaste fiskutrustning som marknaden har att erbjuda. Sedan ska vi släpa fiskarna efter oss i flera dygn om så krävs för att trötta ut dem. Vi har en spännande match framför oss men en sak är säker: detta är något annat än att dra makrill på Skagerak!

Tack o hej!

20120827-151221.jpg

20120828-152800.jpg

20120828-152828.jpg

7 thoughts on “På svaj i Cascais

  1. OMG! Att det skulle vara på det viset att fånga fisk! Men jag är säker på att ni kommer att segra tillslut flera gånger om och att ni får er efterlängtade fiskmiddag! Hur har ni haft det med värme och solbränna nu på senaste tiden? Jag vet ju att ni längtade efter varmare breddgrader även av den anledningen. Hoppas att ni har det fortsatt gott mina vänner!

  2. Har ni tur kanske ni hittar en fisk som ger er draghjälp ända till Karibien!!! Tack för att vi får ”följa med” er på resan. Det är jättespännande att läsa om era äventyr. Var rädda om er!
    Kramar från Birgitta och Kent

  3. Kom ihåg att det inte fungerar att fiska med sytråd i havet.
    Sedan kan man ju visa sin manlighet genom att hoppa i och och dra upp firren med stadigt grepp kring stjärfenan.

    • Jo, vi använde 1.0 mm lina som ska ha en brottsgräns på 60 kg. Så någon sytråd är det inte tal om. Man bör ju inte fjällvandra i flip-flops heller har jag hört :-)

  4. hallå! Ni ser ut att ha det riktigt gött på er resa! Superavis!
    Kul att läsa era inlägg :)
    Nu undrar Lasse och jag hur många du tar emot från Brännö, Robban? Vi funderar på om inte Karibien är ett ställe där vi skulle trivas :)
    Ta en go tilläggare för oss i nästa hamn!
    //CIssi och Lasse

  5. Vi har det bra och triv redan här i Portugal. Fyll fickorna med snus (det börjar bli en bristvara :( och kom ner. Frågan e om du klarar den långa flygresan tillsammans med Lasses historier :)