Tristess, kultur och gatufest på St Kitts

Nu har vi varit på St Kitts i fyra dagar och lärt känna huvudstaden Basseterre på nära håll. Livet här kretsar mycket kring cruisefartyg då kommersen drar igång och turisterna ska smörjas, snärjas och skinnas. För tre rastamän som oss är det svårt att inte dras över samma kam och bli påprackad aloe vera och guidade turer där man får se diverse officiella byggnader. Dagarna när cruise-dockan är tom är det lättare att komma i kontakt med lokalbefolkningen som blir nyfikna på vilka vitingar som knallar runt i deras stad trots att juvelbutikerna är tomma.

För första gången på resan har också tristessen hängt över båten (för mig personligen i alla fall). Livet på de franska öarna var ju inte speciellt inspirerande och de första dagarna här gav inte heller nytt krut. Tre dagar gick åt att surfa på internet, hasa runt och leta biluthyrare och komma på vad vi skulle hitta på här. Kanske är det en släng av hemlängtan, känslan av att hemresan börjar närma sig, uteblivna kitesurf-vindar eller att det blivit vardag även i Karibien. Det är ju lite av en jakt på nya ställen som ska överträffa de gamla och tyvärr kanske vi har plockat de finaste russinen ur lårkakan. Förhoppningsvis är BVI så fint som sägs och sen så blir det ju släkt- och flickväns-dejting i Puerto Rico innan vi drar mot Kuba. Det sista har varit ett osäkert kort eftersom vi inte hittat så mycket bra info om hur det funkar att segla där och hur marinorna är. Vi vill ju lämna båten och resa runt lite på land för att uppleva det häftiga landet men det verkar lurigt. Förhoppningarna står nog till att Puerto Vita ska funka. Det verkar vara en bra marina om man får plats och det är andra som har lämnat båten där under längre tag. Vi får se hur det går…

Så efter tre tråkdagar fick vi igår en lite roligare. Petter ”Kulturansvarig” ombord har ju tjatat om att få åka på jakt efter vägskyltar med kringlor och trots att vi gick bet på att hyra bil fick han sin kulturdos ändå. Med billig lokalbuss (samma typ som på alla andra ickefranska öar i Karibien) tog vi oss till Brimstone Hill där St Kitts största kulturarv finns. Det är en gammal borg som frans- och engelsmän har krigat om sen 1700-talet. Den var väl ganska häftig men det var framförallt kul att se lite av ön utanför Basseterre. Till skillnad från hamburgertyngda cruise-turister så gick vi upp till borgen och på vägen fick vi äntligen se lite vilda apor, ännu ett ”check på den”.

Brimstone Hill ligger nära en liten by som heter Sandy Point som enligt affischer inne i stan skulle ha en stor fest på kvällen. Vi hade hoppat över ”Big and beautiful”-festen i fredags men den här skulle ha temat ”Shortest skirt”, intressant… Men vi hade nog fått det om bakfoten för det verkade inte alls som att det skulle vara fest i den byn. Inga stora högtalare, gilanger och grillstånd var uppsatta. Vi knatade igenom halva huvudgatan och byn verkade rätt tråkig så vi hoppade på en buss tillbaka till Basseterre. Våra kortkorta Sassy Lady-kjolar får vänta på nästa fest.

Bussterminaler brukar ju vara populärt tillhåll för alkisar och även här läskas det friskt. Skillnaden är att det inte bara är a-laget som är med och kalasar utan hela Basseterre skickar i sig som om det vore midsommarafton varje kväll. Jag älskar ställen som inte är för stereotypa och har en blandning av olika typer av folk och det här var verkligen så. Man köper öl i en av holkarna (som även säljer en och annan burk corned beef, barnkläder eller vad som helst egentligen). Ölen kostar 10 spänn och det blir en stor spontan gatufest av det hela som man bara kan älska. Det kan vara lite svårt att förstå rasta-dialekten men det man plockar upp är underhållande. Exempelvis St Kitts svar på Bosse Bus gick runt med armen i gips och ylade som en typisk Big Bad Wolf. Enligt honom själv skulle han ha brutit den i nåns fitta men vi fick tyvärr aldrig träffa den ansvariga till brottet. Han var också mycket noga med att kolla om vi behövde mer öl och fixade så hans polare bjöd oss på en runda. Kvällen avslutade vi på en liten lokal pub med några lirare som ville testa vad svenska seglare gick för genom att beställa in en ny runda precis när vi tagit första klunken på föregående öl. Att 15 öl skulle kosta 70 spänn tyder på att dom bjöd på hälften av det vi drack och vi kunde inte känna oss mer välkomna på ön.

Imorn drar vi troligen vidare norrut mot BVI med en positiv känsla. Nya öar som ska upptäckas och vi är ett par upplevelser rikare från St Kitts. Tyvärr har vi inte besökt Frigate Bay som ska ha jysst beach-häng men eftersom kitevindarna uteblev så drar vi på för att inte bli för sena till Puerto Rico. Vår plan ser nu ut som så att vi får besök i San Juan den 20/3 till den 1/4 och åker till Kuba sen. Det är knappt en veckas segling till Kuba och förhoppningsvis får vi 2-3 fina veckor där innan vi ska ta oss norrut mot Bermuda.

Hasta luego

9 thoughts on “Tristess, kultur och gatufest på St Kitts