Bermuda till Azorerna

Hej!

Nedan följer mina anteckningar från sträckan mellan Bermuda och Azorerna. Resan tog oss 17 dygn, 20 timmar och 7 minuter. Vi seglade totalt 1994 NM med en snittfart på 4,7 knop. Dessa siffror är inget vi är direkt stolta över, fast med tanke på de vindar vi hade, mestadels kryss, så känner vi oss ändå riktigt nöjda och belåtna.

Tis 14/5
Hamnen är full av europeiska båtar som anlänt under senaste veckorna och som nu avvaktar bättre väder innan vidare färd. Ett lågtryck med åska och kraftiga vindar drog in över Bermuda igår kväll och fortsätter nu sin bana mot nordost. Ett område av stiltje bör komma in från väster under torsdagen och följer bakom lågtrycket i samma bana. De flesta båtar tänker kasta loss mot Azorerna imorgon onsdag då vinden mojnat till behagligare nivå och dyningen lagt sig. Vi väljer att gå redan idag. Tanken är att vi ska utnyttja den nordliga vinden i bakkant av lågtrycket, på detta sätt har vi bäst chans att segla snabbt och ha seglingsbar vind så länge som möjligt. Eftersom Sassy är liten och långsam riskerar vi att hamna i stiltjet om vi avvaktar avfärden till onsdag. Dessutom ser det ut att dra in ett nytt kraftigt lågtryck om någon vecka och då vill vi ha hunnit långt ut till havs.
Vi lämnar St George harbour vid lunchtid. Efter några timmar har vi kommit utanför de skyddande reven och vind och vågor tar tag i oss. Vi byter genuan mot kryssfock och revar storen. Sedan fortskrider hela natten med bra kurs och fart, något stampigt dock. Vår strategi är att använda oss av storcirkelnavigering på vår rutt. Dvs vi går i en nordlig båge mot Azorerna, främst för att få bättre statistisk chans till gynnsam vind och ström, men också för att tjäna sträcka och tid. Vi ska segla från 64 till 28 grader väst och passerar tre tidszoner. Eftersom longituderna ligger tätare ju närmare polerna man kommer blir kortaste vägen till Azorerna en viss båge. Vi använder oss av ett översiktskort med konisk projektion.
Robban lagar en klassisk middag som hör avresedagarna till, pasta cabonara.

Ons 15/5
Vi gläds åt en bra första dygnsdistans på 140 NM. Klimatet börjar bli mycket kallare än vad vi är vana vid, lagom till nattpasset åkte långkalsonger och sjöställ på. Våra sjöställ har hängt i båtgarderoben sedan Spanien för drygt nio månader sedan. De luktar en blandning av mögel och gammal armhåla. Mina dragkedjor hade rostat fast och krävde några svordomar och en dusch rostlösare för att komma i form igen. Under dagen har vi klar luft och blå himmel. Vi ser en väldans massa portugisiska örlogsmaneter glida förbi. De ser festliga ut med sina uppspärrade segel, de driver runt i vattenytan och liknar PET-flaskor som ligger och flyter med strömmen.
Undertecknad lagar chilli-con-carne till middag.

Tor 16/5
Vinden börjar mojna och vi byter focken mot genua. Fortfarande har vi vinden från nord, vi befinner oss alltså fortfarande i bakkant av lågtrycket. Under natten går vi sedan långsamt fram under fulla segel. Strax innan soluppgången dör vinden nästan helt och vi startar motorn. På kvällen kommer vinden åter, denna gång från sydväst, vi spirar ut genuan. Det verkar som om ett nytt lågtryck är på väg västerifrån och vi räknar med starkare vindar under morgondagen. Det är så dagarna förflyter till havs, ständig analys av väder och strategier för att navigera snabbaste och säkraste vägen. Annars läser vi böcker och lyssnar på musik.
Stefan lagar böngryta. Till efterrätt avnjuter vi en banankaka som börjat mögla lite lätt.

Fre 17/5
Vinden har successivt ökat under dagen och vridit till västsydväst. Vi slingrar oss fram för saxade segel, en underbar segling i jämförelse med senaste tidens bidevind. Vi kostar på oss lite honungsrom och sätter på dansbandsplattan.
Middag på cous-cous och bacon/banan/currygryta.

Lör 18/5
Dagen flyter på i hygglig fart. Stundtals för slör, stundtals för plattläns. Det är mulet och framåt kvällen börjar det regna. Under natten lyckas vår ena fiskelina trassla fast sig runt rodret. När solen gått upp åtgärdar vi fadäsen med hjälp av en lång båtshake från badplattformen i aktern. När jag står hukad ned över vattenytan och pillar som bäst med båtshaken mot fiskedraget så kommer det en nyfiken fisk simmande. Den var av hygglig storlek (typ 1-2 kg) och såg för jävla rolig ut. Han simmade myndigt fram till draget och betraktade häpet det som skedde. Jag tänkte passa på att skoja till det så jag hytte med båtshaken mot honom. Resultatet blev att jag knuffade till honom hårt i sidan. Förmodligen insåg han inte det roliga i skämtet men han lät sig heller inte avskräckas. När vi fått loss draget tröttnade han och simmade nonchalant vidare mot nya äventyr.
Middag på kubansk Borkapytt.

Sön 19/5
Vi seglar på i bra fart hela dagen på bidevind/halvvind. Blandade moln och kyligt. Vi lyckas tyvärr inte få någon uppkoppling med vår satellittelefon, alltså inga sms eller väderprognoser idag.

Mån 20/5
Natten blir väldigt omväxlande. Stundtals ingen vind alls, fem minuter senare flåsar det på rejält igen. Så håller det på hela natten från lite olika riktningar och det är svårt att få segelbalans och vindroder att styra dit vi vill. Orsaken till den lynniga vinden är mörka moln som driver över oss, de ger oss tack och lov inte mycket åska, däremot en del regn.
Framåt förmiddagen får vi uppkoppling med vår satellittelefon, vi ser då att vi fått ett antal sms som varnar oss för ett kraftigt lågtryck som verkar dra in över oss natten till onsdag. Vi överväger att sätta sydligare kurs för att försöka undkomma dess starkaste vindar. Men det känns lönlöst, vi hinner ändå inte segla så långt på ett dygn och det känns trots allt osäkert hur lågtrycket kommer breda ut sig och vandra. Vi fortsätter istället på vår planerade kurs och räknar med att uppdatera väderprognosen med täta mellanrum för att hinna förbereda oss väl om vi får hårt väder.
Middag på ris och skinkgryta. När Robban står och sköljer ur kastrullen som bäst över relingen hojtar han plötsligt till, en stor val plaskar till i vattenytan alldeles vid båten. En gigantisk stjärt slår till i vattnet 5-10 meter från vår sida och bjässen simmar ned under oss. Hjärtat stannar för ett ögonblick av rädsla för att höra en smäll i rodret, men tack och lov förblir allt tyst och lugnt. Puh, det är häftigt med valar, men inte så nära båten tack.

Tis 21/5
Under dagen är vinden svag med varierande riktning. Eftersom vi inte vill slösa diesel i onödan väljer vi att guppa fram i 2-3 knop med spirad genua. Dessutom inväntar vi ju vind i lågtrycket som ska dra in från väster inatt. Vi får en uppdatad väderprognos som visar att lågtrycket tack och lov inte verkar bli så kraftigt som tidigare prognostiserat. Skönt, vi har då goda möjligheter att utnyttja dess vindar och segla med det österut, istället för att tvingas länsa undan i fel riktning.
Under dagen får vi besök av delfiner och möter några havssköldpaddor som simmar i motsatt riktning. Hmm, jag trodde att de följde golfströmmen, precis som vi.
Middag på potatismos och köttbullar.

Ons 22/5
Runt midnatt börjar det blåsa upp från sydväst. Vi slörar på under hela dagen i 6-8 knop, underbart. Vid soluppgången visar vår GPS att vi har 915 NM kvar till Azorerna, vi har alltså kommit precis halvvägs, jiiiihhooo!!! Under resan har vi sporadisk meddelat våra positioner över satellit med finska båten Adele som lämnade Bermuda ihop med norska Promise dagen efter oss. De siktar också på Azorerna och har hittills gått en något sydligare kurs än vi. Igår lade de om kursen en smula för att skära vår kurs och mycket riktigt, idag dök de upp! Det var mycket kul att kunna prata över VHF radion om ditt o datt. Promise har haft betydligt bättre fiskelycka än oss, tre tonfiskar är bättre än noll så att säga. Adele tog bilder på oss där vi seglade, kul. De lovade också att virka ölburksvärmare åt oss. Eftersom båda dessa båtar är större än oss försvann de så sakteliga i horisonten. Ska bli kul att ta en pilsner ihop när vi kommit i hamn.

Tor 23/5
Inatt drog lågtrycket ifrån oss och lämnade oss kvar i dess kölvatten med gammal sjö och svaga vindar. Eftersom högtrycket som så här års brukar ligga stationärt över Azorerna ännu inte etablerat sig, så har vi inga säkra vindar att segla på. Högtrycket ligger istället och cirkulerar långt nordväst om Azorerna, vilket ger oss motvind så länge inget annat vädersystem går in och påverkar med lokala variationer. Det enda vi kan göra är att försöka utnyttja de många lågtryck som driver över oss från väst. Går vi för långt söderut riskerar vi att missa vinden från dessa, går vi för långt norrut riskerar vi istället att få oönskat mycket vind från dem. En svår avvägning för oss i liten båt; gå söderöver och slösa diesel (vi har bara diesel för ca 1/5 del av sträckan) eller håll norröver och riskera storm. Denna dag guppar vi långsamt norrut, det är oerhört enerverande att göra 2 knop med fladdrande segel, men vi vill inte slösa diesel i onödan när det är seglingsbart.
Det enda roliga som händer idag är att vi får vår första fisk. En liten tonfisk på drygt 2 kg. Mums tänker vi och börjar direkt att rensa och filèa. När Robban skär bort skinnet hittar han en massa gula klumpar invid köttet, ser nästan ut som små larver. Vi blir då rädda för att detta är nån farlig parasit, typ binnikemask, syfilis eller nåt annat äckel. Så vi slänger fångsten överbord och äter istället middag på spagetti och corned-beef-sås.

Fre 24/5
Runt midnatt började vinden öka, rätt i näsan på oss. Det är högtrycket norr om Azorerna som enligt prognos kommer ge oss motvind så långt ögat kan se, fan. Inte mycket annat att göra än att börja kryssa. Tyvärr har vi fått allt starkare motström också, vilket knäckande nog visar sig då vi försöker ta höjd mot Azorerna. Som värst får vi bittert erfara en verklig kryssvinkel på hela 180 grader. Vilket i praktiken innebär att vi seglar fram och tillbaka i samma spår utan att närma oss mål över huvudtaget. Som att vandra fram och tillbaks i samma korridor med kaffekoppen i handen utan att ha möjlighet att komma åt kaffeautomaten som ligger i ett angränsande rum i mitten. Våra segel är rejält utblåsta och bukiga, bottenfärgen är slut och bevuxen. Sassy är med andra ord skittråkig att kryssa med numera. Hen bara kränger, ger värdelös fart och höjd.
En lustig grej inträffade i morse då Robban var på toa. I samband med att han spolade så stannade plötsligt loggen. Bajjtankens avlopp sitter alldeles framför loggens snurrande skovelhjul, antagligen har någon liten mumsbit letat sig in och fastnat i skovelhjulet.
Middag på tonfisk- och grönsaksris.

Lör 25/5
Vi fortsätter att kryssa oss framåt. Lägger oss på den bog som ger oss bäst fart mot mål (VMG), vilket i praktiken innebär att vi stagvänder 1-2 gånger per dygn. Ett positivt inslag i livet ombord är att det blivit lite varmare igen och det regnar inte lika ofta. På förmiddagen börjar loggen att åter fungera, fritt från hindrande exkrement. Vi förlustar oss med kubansk pilsner och ser hur vi långsamt närmar oss mål. Vi ser allt fler valar, det sprutar vattenkaskader titt som tätt.
Pasta Carnonara till middag.

Sön 26/5
Fortfarande kryss. Vi studerar en väderfil och diskuterar olika strategier; fortsätta kryssa, gå söderut eller gå norrut? Om vi seglar norrut hoppas vi kunna placera oss alldeles väster om högtrycket och haka på då det rör sig sydost. Isåfall skulle vi få sydliga vindar och kunna segla halvvind på nära målkurs. Det innebär en viss omväg men vi borde å andra sidan ha bättre chans att hålla god fart, vilket vi tror oss tjäna tid på i slutändan. Sagt och bestämt.
Stefan fyller år idag. Han går från pojke till man, vilket man kan se i det maffiga skägg han odlat sedan vi lämnade Fidel Castro.
Middag på skinkgryta och potatis.

Mån 27/5
Kryss och usla dygnsdistanser. Sedan inatt har vinden minskat rejält vilket innebär ännu sämre höjd och fart. Vi överger strategin att tugga oss norrut, med nuvarande värdelösa fart kommer det ta oss fyra dygn att komma i höjd med högtrycket och då har det redan hunnit flytta sig ifrån oss. Tanken var iallafall god. Vi motorseglar långsamt mot vinden istället. Plötsligt ser vi ett par segelbåtsmaster i horisonten, de närmar sig oss men vi får ingen kontakt över VHF:en. Några timmar senare är vi alldeles intill varandra och den ena båten styr upp mot oss. De är fransmän och vi pratas vid ett tag. De börjar få ont om diesel, och deras gasol är slut. Vi passar på att göra radiocheck och konstaterar att vi har problem med vår stationära VHF radio, vi hör dem men de hör oss extremt svagt och bara då vi är alldeles intill. Vi har förmodligen fått problem med kabeln i masten eller antennen i masttoppen. Vår handhållna VHF fungerar tack och lov som den ska.
Till middag blir det chilli-con-corned-beef. Ett par kalla Cuba Libre i solnedgången.

Tis 28/5
En riktigt grå, trist och meningslös dag. Flyter ihop med övriga dagar här ute på havet. Hade jag inte skrivit dessa anteckningar hade jag inte kommit ihåg att dagen ens existerat. Atlanten ligger öde och kusligt stilla. En svag dyning får havsytan att likna ett gigantiskt lakan som ristas i slow-motion av två jättar som har städdag på jorden. Endast en svag motvind smeker vårt skrov. Vi bränner diesel hela dagen och räknar med att precis ha bränsle nog till Flores, Azorernas västraste ö, där vi planerar ett snabbt tankstopp innan vi drar vidare till Horta.
Middag på kikärtsröra och cous-cous.

Ons 29/5
Vi fortsätter för motor mot Flores. Ibland kommer det en vindpust som vi naturligtvis nyttjar med så mycket segel vi kan. Vi börjar gå tomt i tanken och försöker använda motorn så lite som möjligt. På förmiddagen passerar motorns timräknare den magiska siffran 666 vilket jag och Robban passar på att fira med en stadig grogg. Det gäller att ta vara på varje tillfälle för en liten ljusglimt, dagarna flyter ihop ändå och det känns ofta svårt att bestämma om en dag går fort eller långsamt.
Det känns också som att vi alla tre blivit mycket känslosammare på sista tiden. Läser man ett känslomässigt avsnitt i en bok så börjar ögonen tåra sig. Samma sak med stämningsfull musik, den kan få dig att beröras starkt och känna sorg och saknad på ett sätt som du aldrig tidigare upplevt. På mitt nattpass lyssnar jag på Thåström i lurarna och vissa låtar får underläppen att börja darra sentimentalt. Jag vet inte riktigt vad detta beror på. Kanske har vi successivt runnit in i en allt djupare sinnesnärvaro efter en tid ute på det stora blå i avsaknad av sociala kontakter och civilisationens alla intryck som annars bombaderar våra hjärnor. Kanske börjar det bli mer och mer tydligt att vi innerligt saknar våra kära flickvänner där hemma. Kanske är det en kombination. Det ska hur som helst bli intressant att se om denna känslosammare personlighet kommer bestå då vi kommit hem från resan, eller om vi återgår till våra tidigare så häftiga jag. Vem vet, snart sitter man kanske där framför TVn och gråter ohämmat till Dr Phil.
Raff Raff’s danska skinkgryta till middag. Snyft, så vacker.

Tor 30/5
Igår kväll ökade vinden, fortfarande motvind men ändå, sedan dess har vi seglat på under hela dagen i bra fart. På förmiddagen börjar vi skymta Flores i horisonten och vid solnedgången är vi bara 10 NM från Kusten. Eftersom vi kunnat segla mer än förväntat har vi fortfarande diesel kvar och bestämmer oss därför att ta sikte direkt på Horta.
Gryta på kokosmjölk, lax och ingefära till middag. En cigarr till desert.

Fre 31/5
Byig och varierande motvind hela dagen. Vi får trimma om seglen var tionde minut och justera vindrodret minst lika ofta. Motorn åker på och av i parti och minut för att stötta farten och ge oss bättre höjd. Efter halva dagen räknar vi ut att vi nu har tillräckligt med diesel för att köra motor hela vägen till Horta. Trötta som vi är på detta ständiga kryssande rullar vi in förseglet, kopplar in autopiloten och eldar på i maskin, nu jäääädrar! Eftersom vi närmar oss land ser vi allt mer sjöfågel. Ett antal av dem cirkulerar nyfiket över våra fiskedrag som släpar i ytan efter båten, då och då dyker de ned och försöker ta en mumsbit på de läckert färgade gummibläckfiskarna. Tack och lov klarar vi oss utan att få anka på kroken. Lagom till kvällens middag, pasta med gryta på jumbobönor och ingefära, upptäcker vi till vårt stora förtret att vår dansbandsplatta gått sönder. Så det blir ingen allsång till ”två steg fram, och ett tillbaka…” denna fredag.

Lör 1/6
Vi tuffar på för motor under natten och framåt förmiddagen anländer vi till marinan på Horta. Vännerna på Adele och CU@Sea står och tar emot oss på bryggan, vilket härligt välkomnande! Vi fick de utlovade ölburksvärmarna i svenska färgerna, perfekt nu när klimatet börjar bli kallare och man inte vill få is i ölen. På kvällen går vi till Peter’s sport bar och äter en middag ihop. Sassy Lady – Atlanten, 2 – 0. Det känns skönt!

Nu lämnar vi Bermuda

Prognosen ser nu bättre ut och vi klarerar just nu ut. Planen är att ta oss mot nordost dom första dygnen för att slippa stiltje. Därefter får vi se vad Polman bjuder på. Men vi hoppas att högtrycket går ner mot Azorerna så vi får den goa halvvinden hela vägen.

Hasta luego!