Längs Irländska kusten

Dagen efter ankomst till Crosshaven (19/6) började vi som var kvar ombord med att städa ur lukten och fukten av de andra seglarna, så vi skulle känna oss riktigt hemmastadda. Efter stortädningen började vi bekanta oss med vårt nya närområde. Solen strålade och vi hittade en mycket trevlig pub som erbjöd allt en seglare kan önska så som god mat och dryck, WiFi och leende servitriser. Vi trivdes som länspumpar i ett kölsvin och pekade ut många tänkbara sommarhus i den fina omgivningen.

Efter att ha kollat vädret bestämde vi oss för att dagen efter fortsätta öster ut längs kusten, detta för att slippa bli liggandes i den annalkande kulingen. Tors 20/6:e lägger vi ut i arla morgonstund och för maskin tar vi oss vidare mot nordost och njuter i fulla drag av gott väder och de fina vyerna som kusthoppandet erbjuder. Efter en lång dag och ca 50N går vi in och förtöjer i lilla Dunmore east. Där besöker vi den mest inrökta pub jag hit in tills någonsin varit på. En pub fylld med atmosfär, men när vi fick veta att det matigaste de hade att erbjuda var Guinness, gick vi snart ner till båten för att steka våra egna korvar.Morgonen efter förstod vi varför de var så skralt med matserveringen på den lokala puben. Det är ju så enkelt att det som stoppas in måste ut, och faciliteterna på den hamnplanen hade en standard som var långt lägre än vad vi var vana vid, och då åker vi ändå runt med ett sprucket toalettlock inne på Sassys herrtoalett ända sedan en kraftig våg behagade välta en av besättningsmedlemmarna inne i det trånga utrymmet.

Nu var det midsommaraftons morgon, och uppe hos hamnkapten Harry tittade vi på färska Gribfiler och fick några tipps ang. vägval för vår fortsatta färd mot Dublin. Väderfilerna visade fortfarande att vi skulle få kulingvindar från syd fram mot eftermiddagen och Harry tyckte nog till en början att vi skulle stanna där vi låg. Vår plan var att sticka runt 12-tiden och få vind och ström med oss och hinna fram till Dublin innan vinden skulle vrida mot nord och sedan ge motvind i flera dagar. Vi beslöt oss för att ta en körare med medvind under natten och sedan vila ut uppe i Dublin i lung och ro några dagar. Där skulle också Petter skulle ansluta sig till männen igen efter att ha finkammat Dublins alla skoaffärer tillsammans med sin trolovade.

Sällan har en far och en son haft en mer komplett segling en den vi hade på midsommarafton och midsommardagens morgon. Vi började med härliga vindar, gennaker segling och spanade efter delfiner och sjöfågel. Sen ökade vinden och nylonet åkte ner, jag började förbereda sillunchen och farsan kollade att ölen var färsk och sval. Vi bottenrevade storen för att kunna äta i lugn och ro men gjorde ändå 8knop över grund med hjälp av strömmen. Vi avnjöt svensk sill och Irländs potatis som vi sköljde ner med pappa Gie:s hemgjorda Porsbrännvin, (stort tack för att vi fick smaka detta hemliga recept, utsökt!) solen strålade och alla var glada. Efter maten åkte mössor, livlinor och stormfock fram, och vi satte oss att invänta mörkret medan strömmen vände mot oss och gjorde sjön mycket orolig och obekväm. Mörkt blir det ju aldrig runt midsommar, men dimma och dis tar ingen hänsyn till hur solen går upp och ner och vi fick snart snart en god övning i hur navigation i kuling och nedsatt sikt går till. På morgonen med ca 1 timme kvar till marinan i Dun Loaghair, ca 1mil SW om Dublin, dog vinden ut och jag startade maskin. En halv timme senare kom vinden tillbaka med ny styrka fast nu från nord. Planeringen stämde perfekt, jag väckte den gammle och styrde in mellan pirarna. Två generationers sjömän gick snart sida vid sida på svajande ben med kurs mot duscharna och en välbehövlig vila.

Sen följde ett par dagar med typiskt turistande i såväl Dun Loaghair som inne i Dublin. Vi gick in och ut ur affärer och pubar, tittade till gatumusikanter och levande statyer ända tills det på måndagen var dax att möta upp Petter och lotsa honom tillbaka till båten. Med hjälp av den nu återvända besättningsmedlemmen bokade vi tvättstugan i marinan för några timmar, samtidigt passade vi på att byta olja i motor och drev då det såg ut att bli en hel del motorgång framöver.

Nu hade vi ca 100N att ta oss upp till Belfast, där pappa Björn skall flyga hem till snipan igen och Stefan kommer åter göra sig hemmastad ombord. Turen till Belfast delade vi i två dagsetapper och hamnade på så sett i en liten fiske ort vid namn Ardglass. Vi lyckades självklart inte hinna fram innan byns samtliga matserveringar han stänga, men vi hittade tillslut en pub som hade jordnötter bakom disken och lät det väl smaka. Vår vana trogen smakade vi av det lokala öl sortimentet, och Petter som är väl bevandrad i ölkultur passade på att berömma bartendern för alla goda öl som finns att få i Irland. Bartendern muttrade något tillbaka som var lite svårtolkat tack vare den breda dialekten men Petter nickade, tackade och log som den goda Svensk han är. Först när det var dax att betala gick det upp för oss vad han måste ha muttrat om. Bartendern ville nämligen ha betalt i Brittiska pund och inga euro. -Euro har de på Irland men inte här i England. Där fick vi för Irländska öl :) Vi fick hur som helst betalat för oss i Euro och skyndade nu i skydd av mörkret ner till båten och bytte snabbt ut den Irländska gästflaggan. Nu tyckte vi att det fick räcka med dåliga och sena middagar så vi satte klockan på tidigt för att nästa dag hinna fram före stängningsdax.

Sista benet mot Belfast bjöd på ihållande regn och ingen vind. Sådana dagar är det lätt att hemlängtan smyger sig på, men när vi tjudrat fast Sassy till brygg kanten i Bangor marina, strax utanför Belfast, fick vi höra att där skulle vara festival över helgen. Med förhoppningar om en trevlig helg i väntan på Stefans återkomst skyndar vi oss upp i stan för att börja ta del av det kulturella utbudet.

 

Sista kapitlet i Atlantenboken, Azorerna till Irland

Efter att lite snopet fått ändra planerna att lämna Azorerna på torsdan seglar vi från Horta till Terceira på fredan istället. Att flytta sig en kort sträcka kan vara som att kissa lite när man är bajjnödig, skönt men man känner sig ändå ofärdig. Dessutom fick vi träffa våra vänner på CU@Sea samt Adele ytterligare en gång. Terceira verkade vara fint men eftersom prognosen visade på bra förutsättningar för en kvick översegling till Cork på söndag blev det bara en dag där. Lågtrycken rullar in som bowlingklot men vindarna såg inte ut att bli alltför kraftiga så vi satte iväg på söndag mörgon. Då hade vi hunnit borsta av fjunet från botten (för nån extra tiondels knop i snittfart, mysigt jobb i 17-gradigt vatten), bunkra upp med färskvaror och ha en trevlig middag på lördan.

 

Den här seglingen är vår sista längre överfart och det känns riktigt skönt att ha klarat av Atlanten två gånger om. En kombination av flyt, skicklighet och gott humör gjorde att vi slapp de värsta vindarna väster om det sista lågtrycket. Vi seglade ju mitt i centrum ett halvt dygn då systemet stannade upp och sedan vände söderut. Mindre tur hade våra vänner i Alice in Red som gick samtidigt som oss från Azorerna men höll en nordligare kurs än oss. Dom hamnade där det var som värst och resultatet blev ett brutet ben (i en hand vid roder), två trasade segel och en bortblåst sprayhood. Vi snackar kanske 10 grader mer nordlig kurs så hade vi hamnat i samma skit. En erfarenhet som är skön att vara utan. Tittar man på spåret nedan så ser man hur lite som skiljer, dom röda prickarna som ligger till vänster om vårat spår är Alize in Red (och dom gröna är finska Adele).

 

Seglingen som fågelvägen var 1120nm fågelvägen tog oss 8 dagar, 23 timmar och 45 minuter. Vi seglade 1269nm över grund och 1236nm genom vattnet. En snittfart på 5,9kt vilket är det snabbast vi gjort på en längre sträcka. Livet ombord har varit som en enda lång dansbandsfredag och Robbans pappa blev varm i kläderna snabbt så vi kunde köra tretimmars vakter med 9 timmar frivakt. Riktigt behagligt trots att vi haft dom hårdaste vindarna på hela resan och en snitt-temperatur på 13 grader. Vi har käkat god mat trots att dansken har skott sig och fiskat slut på all Atlanten-fisk så att vi inte fick ett dugg. Hädanefter blir det väl nån makrill på sin höjd.

Nu ska vi ta emot Anneli och Caroline ikväll för lite flickvänsgull här på Irland. Det blir väl ett midsommarfirande i närheten av båten då Petters pappa Gies porsbrännvin och sillen som Björn tog med sig ska smaka fågel. Sen så ska jag och Anneli bila runt på Irland en vecka innan jag hoppar på båten igen någonstans i dom nordliga regionerna och vi siktar på Skottland där Robban ska ha en kärlekshelg med Marie och vinka av pappa Björn. Det är nära hemma nu och det känns overkligt att det snart är över men skönt att få återgå till det normala livet och träffa alla man saknar där hemma.

Nedan kommer bilder och en liten dagbok från överseglingen. Hasta luego!

Söndag 9/6
Per, Paula, Albin och Lycke möter upp på receptionsbryggan för att säga hejdå innan vi åker iväg. Dom är som alltid på bästa humör och det var nära att vi snodde med oss Albin som trubadur på resan mot Irland. Härligare familj får man leta efter. Vädret är stilla men efter två timmar kommer vinden. Den är sydvästlig och ger oss bra fart mot mål direkt. Adele kommer snart ikapp oss och vi seglar jämsides på väg nordost. Vi har lite radiokontakt under dagen men dom håller mer ostlig kurs efgersom dom ska till England. Tyvärr var det nog sista seglingen tillsammans med dom också vilket känns tråkigt med. Så vi tröstar oss med en stekt entrecote, potatis och gräddsås med en flaska rött till. Det blåser mer och mer fram mot kvällen med 12m/s och 15 i byarna.

Måndag 10/6
Vinden är stadig och vi gör en väldigt fin fart. Om detta fortsätter så hin er vi fram på 8 dygn men det vore för bra för att vara sant. Vi laddar ner en ny grib-fil och det verkar som att vindarna står sig till natten till fredag då det ska bli styv kuling med stormbyar. Jag lagar pasta med soja-grytbitar, paprika och champinjoner i brunsås.

Tisdag 11/6
Nu är Björn varm i kläderna och tar på sig ytterligare ett pass. Med tre timmar var kör Björn 6-9, Petter 9-12, Robban 12-15 och jag 15-18 så rullar vi på. Det är regnigt nästan hela dan men det spricker upp på kvällen och blir riktigt fint till middan. Robban bjuder på korvagryta med couscous. Lite senare dyker det upp valar och puffar vatten 100m från båten.

Onsdag 12/6
Idag firar vi Björns 40årsdag och får det riktigt fint. Det är soligt och vi passar på att tvätta våra gubbkroppar. Vinden lugnar sig mot kvällen och när vi plockar ner senaste grib-filen så ser det ut som att de hårda vindarna kommer först på lördag. Petter lagar grönsaksris med tonfisk och dagen till ära sprättar vi en flaska vitt.

Torsdag 13/6
Den här dagen blir den tråkigaste hittils med knappt en solstråle och mycket regn. Djurlivet börjar avta nu när vi närmar oss de vita vadernas förlovade land och vi ger upp fisket. När Petter plockar upp dragen på kvällen verkar det dock vara nåt stort som varit på ett av dragen då kroken är av och det ser tilltuffsat ut. Det blåser upp rejält på kvällen och vi seglar natten med endast lite av kryssfocken utrullad i vindar upp mot 20m/s. Regn och rusk hela natten och det börjar likna nordsjön. Middagen står jag för och det blir en välkryddad linssoppa med nybakta nanbröd, bra för marinerig av underställ.

Fredag 14/6
Vinden lugnar sig något på morgonen och dansbandsfredagen blir ganska fin. När vi plockar ner senaste väderfilen så ser det ut som att natten till söndag ska bjuda på de tuffaste vindarna hittils. Centrumet ska passera strax syd om oss och sen vika av mot Spanien. Beslutet blir att fortsätta men att hålla lite mer ostlig kurs istället för rätt på målet. Vi vill inte hamna i den sydvästra kvadranten där det ska blåsa storm. Som vanligt har vi rätt mycket fåglar som cirkulerar kring oss men delfiner a lyser med sin frånvaro sen några dagar. Robban lagar skinkmos med haricot verts till middag och vi passar på att smutta på rödvinet vi köpt på Azorerna.

Lördag 15/6
Nu är lågtrycket nära och vi har en tuff natt att vänta. Dagen har varit ganska fin och vi passade till och med på att köra värmaren när vi ändå gick för motorn. Inga fel att gå runt i mankini inne i båten då det nästan är vinter ute. Det blåser upp mot kvällen, det regnar och är ca 11 grader ute, precis som Nordsjön. Petter kämpar tappert i köket och lagar pasta med korvsås.

Söndag 16/6
Natten blev inte så tuff som väntar men vi fick lufta stormfocken i alla fall. På något sätt lyckas vi hålla oss framför lågtrycket som stannar upp under dagen och vänder sedan söderut. Helt otroligt skönt att slippa västra sidan på det där det blåser storm. Hade vi varit ett dygn sena eller hållig oss på en mer traditionell nordlig kurs skulle vi hamnat mitt i skiten. Istället lugnar vinden ner sig ett tag och ökar senare på dagen igen. Tyvärr så vrider den mot ost och vi får bidevind sista biten in. Middan står jag för, chilli con sojafärs. Pappa Björn får en ny kompis på sitt kvällspass då en svala flaxar omkring och häckar runt honom. Nära land nu.

Måndag 17/6
Inatt har vi varit fem ombord på Sassy då Björns svalpolare kröp in i ett handskfack och söv över. Vid sextiden kom han fram igen och flaxade iväg på nya äventyr, undra hur han sovit om inte vi kommit guppande? Vinden har stått emot oss hela dagen och vi har motorseglat sen i morse så att vi ska ta oss in till Cork innan det kommer dambesök. Skönt i alla fall att solen tittar fram och värmer på till hela 14 grader, de är sommar de. Trots att vi såg ett tiotal delfiner jaga fisk så har vi fortfarande ingen fiskelycka så Robban lagar till en välkryddad gryta på kokosmjölk och skinka med ris.