Valplask och frisk vind på Dominica

Tre solmogna sjömän återförenade på skutan!

Efter dambesöken hade högarna med smutstvätt vuxit lavinartat. Lustigt det där att kalsongerna inte ens hamnar i andra-chansen påsen då det vankas flickvänner i nejderna. En markant skillnad i förbrukning mot att masa runt i samma trasor dag efter dag som annars vedertaget. Vi inledde således fredagen med att lämna in tvätt och dricka rom punch medans tvätten blev klar. Ett annat häpnadsväckande fenomen visade sig då Stefan senare sorterade den färdiga tvätten och visste precis vilka kalsipper som tillhörde mig och vilka som tillhörde Robban. Ett tränat öga med fäbless för kroppsnära plagg lär sig uppenbarligen snabbt att minnas vilken av de omgivande manskropparna som brukar bära upp vilka konfektionsplagg… nog om detta.

Sedan bar det av till gatufest i Gros Islet med rajj och galaj. Det blev en afton med hyggligt tryck i bardunen. Lördagen sov vi bort i en unken kabyss. I söndags fyllde vi upp våra tankar med 180 l diesel och 300 l vatten och lämnade sedan marinan i Rodney Bay. Här har vi legat gratis eftersom ingen kommit och bett oss betala, vi tyckte själva att det kändes onödigt att besöka hamnkontoret för en sådan petitess. Det de förlorar på svenskarna får de ta igen på tyskarna.

I skymningen gick vi in i en liten vik, Anse Noire, på sydvästra Martinique och ankrade för natten. Stefan hade under dagen passat på att prova en första tidig utgåva av den App för iPhone som han är i färd att utveckla. Appen är tänkt som ett hjälpmedel för seglare att optimera sin fart mot mål (VMG) och vägleda användaren till val av optimal bog och vinkel mot vinden. Oj, oj, oj det finns fog att förutsätta att Stefan kommer bli ekonomiskt oberoende då Appen lanseras på bred front. I skrivande stund återstår naturligtvis en del buggar men vi har ju åtskilliga sjömil kvar av vår resa att åtgärda dessa.

Under måndagen gjorde vi en kortare seglats upp till St. Pierre på norra Martinique där vi åter gjorde ett stopp för natten. Denna vik såg ganska charmig ut för att vara fransk men eftersom vi varken klarerat in i landet eller orkat blåsa upp vår dinge spenderade vi även denna kväll med att snorkla och äta i båten. Det festligaste som hände var när Stefan dök ner för att rengöra vår logg som ständigt fastnar, det visade sig att en familj äckliga parasiter slagit bo inne i loggens skovelhjul och ett 20-tal kryp simmade ut mot Stefan där han frenetiskt låg och pillade under vattenytan. Förmodligen flatlöss på väg till attack.

På tisdag morgon sade vi adjö till Martinique och gick vidare mot nästa ö norrut, Dominica. Väderprognosen talade om starka vindar så vi bytte genuan mot den mindre kryssfocken och tog in två rev i storseglet innan vi lämnade vår vik. Då vi någon timme senare lämnade Martiniques läande nordspets och stack ut näbben i den öppna sjön märkte vi

att vi ändå hade för mycket segel uppe. Vinden var betydligt starkare än prognos. För första gången någonsin satte vi stormfocken och tog in tredje och sista revet i storen. Nu balanserade Sassy bra och gjorde 6-7 knop trots den minimala segelytan. Vi lyckades till och med segla ikapp en annan båt, något som är lika ovanligt som Halal-slaktad bacon. Det blev en blöt och stötig segling. Men solen sken från en blå himmel och värmde upp våra kroppar och sinnen.

Då vi framåt eftermiddagen närmade oss Dominica upptäckte vi en stor val som gång på annan hoppade upp ur havets skum och landade med ett enormt plask! Tack och lov höll den sig på behörigt avstånd till lilla oss. Det vore mindre kul om den fått för sig att leka, eller para sig med stackars oskuldsfulla Sassy. Vi går in i Roseau och lägger ankaret brevid ett gäng andra båtar vi känner igen sedan tidigare. Bl.a. Solit som vi träffade på Kanarieöarna sist och Verbena som vi stött ihop med lite här och där sedan Kap Verde. Kul med lite kära återseenden!

Nu ska vi utforska Dominica och njuta av vår ledighet, man har ju bara semester en gång om året, moohahaha!

På återhörande!