Familjemys i San Juan

Nästan två veckor har vi nu spenderat i San Juan i Puerto Rico och här har vi haft det mysigt värre. Att komma hit känns som att vara tillbaka i Europa igen men till skillnad från de franska öarna på ett positivt sätt. Staden är modell större och det finns mycket att göra här, allt från strandhäng till kulturmuseum. Och då hade man ju trott att kulturansvarige (Petter) skulle ha stått i framstupa uppåtläge i timmar och betraktat kvistbildningar i träramar men det blev mest öldrickning och mys istället.

Min moster, morbror och kusin från USA och Robbans mamma dök upp först. De bodde i gamla San Juan och det var en halvtimmes promenad för oss från båten på morgonen. Vi passade på att lägga båten i marinan så att det skulle vara lätt att komma och gå som vi ville. Den något billigare (och lite lyxigare förvånande nog) Club Nautico tog knappt $50 per natt och vi låg bland lyxyachter och det var bara två gästande båtar i hamn. Det verkar vara mest lokala fiskeyachter som håller hus här och andra långseglare har lyst med sin frånvaro hela tiden vi varit här.

Lite senare dök även min och Petters flickvänner upp för att ta hand om oss innan vi beger oss mot kommunisternas förlovade land. Stranden blev välbesökt i början (de sista tre dagarna har vi haft Göteborgsväder för första gången sen vi lämnade Falmouth) och vi har druckit många goda öl på de små mysiga restaurangerna som finns här. Som medlemmar i Västsvenska PilsnerKvintetten, VPK, har vi uppskattat det lokala mikrobryggeriet och en hel del pubar där utbudet är lika stort som i ölkällaren hemma. Maten är fantastiskt god och det finns otroligt mycket att välja på. Tyvärr missade vi Don Q-destilleriet men Bacardi var i alla fall sevärt.

I morgon åker vi mot våra drömmars mål Kuba med en skön känsla i kroppen. Det börjar närma sig att vända hemåt men vårt sista stopp hoppas vi ska bli det bästa. Avbrottet från båtlivet och att få umgås med släkt och flickvänner en (om än för kort) stund har gjort att suget att segla har kommit tillbaka. Vi siktar på Puerto de Vita där vi tror att det ska gå att lämna båten ett tag för att resa runt lite. Drömmen vore att få hyra en 60-talare i originalskick, åka runt bland små byar och städer, röka handrullade kubanska cigarrer och bo hemma hos familjer där det pratas om revolutionen och dricks rom. Nackdelen med Kuba är att det fortfarande är svårt att få tag på internet men förhoppningsvis ska det gå att skicka nåt mejl ibland.

Hasta luego

Jost Van Dyke till Puerto Rico

Ohoj alla tandlösa pirater!

I söndags efter morgonkaffet lämnade vi Jost Van Dyke och satte kurs mot amerikanskt territorium. Vid ett par tillfällen såg vi val alldeles nära båten där vi susade fram i god fart västerut mellan de sista öarna i Virgin Islands. Framåt kvällskvisten kastade vi ankaret i en skyddad vik på Isla de Culebra utanför Puerto Ricos östra kust.

Eftersom vi bara tänkt stanna här över natten så bekymrade vi oss inte över inklarering. Vi stannade ombord, åt burkskinka med rödvin, sov några timmar, sedan lade vi loss mot San Juan vid soluppgången kl 06.00. Vi hade en resa på 60 sjömil framför oss och ville gärna hinna fram innan mörkret. Vinden blåste stadigt och friskt hela dagen och redan efter 9 timmar styrde vi in mellan pirarna bakom Old San Juan. Det var en mäktig upplevelse att se atlantens stora dyningar växa sig höga och bryta i ett vitt skum mot klipporna utanför det gamla fortet Punta del Morro.

Vi fick tag i tull och migration och det visade sig att vårat trix med att ta färja över till St Thomas för att få visumstämplar i passen fungerat utmärkt. Hade vi inte haft dessa stämplar så hade vi blivit föremål för en betydligt dyrare och krångligare process. Enligt tjänstermannen vi talade med så hade det kostat oss 500 US$ var och tagit flera dagar av pappersexercis. Nu var vi välkomna i landet och återstod bara för oss att klarera in båten. Ska du segla runt på amerikanskt territorium behövs ett Cruising Permit, ett sådant hade vi inte lust att betala för så vi angav San Juan som enda stopp. Då tjänstermannen frågade vilken som är vår nästa hamn, svarade vi som vanligt uppriktigt och ärligt; Kuba. ”I didn’t hear that!”, svarade mannen och skrev istället in Dominican Republic som nästa hamn i våra handlingar. Visst att USA är i konflikt med Kuba och upprätthåller handelsblockad mot landet sedan den socialistiska revolutionen 1959 då Kubanska staten övertog amerikanska företags tillgångar i landet. Men Sverige är ju inte i konflikt med Kuba så därför borde väl vi få färdas som vi behagar kan man tycka. Jaja, tack och lov lär inte Kubanska myndigheter frågasätta vilken hamn vi kommer ifrån, de är vana vid att de få seglare som besöker landet har trixat med sina papper för att inte få smisk på fingrarna av USA. Handelsblockaden slår hårt mot Kubas ekonomi och utveckling, det känns därför extra bra att få spendera en del av Sassys gigantiska skeppskassa där.

Här i San Juan har vi hunnit se oss omkring några dagar nu och hittills känner vi oss mycket nöjda med staden. Det är trevligt att spatsera runt i gamla stans gränder. Utbudet av pubar och restauranger är enormt och du kan för en relativt billig penning äta mat från världens alla hörn. Det känns förträffligt att kunna beställa in en mör biff med en underbar sallad och smakrik ale, vi som vant oss med grillad kyckling och Carib.

Vi blir kvar här till början av april, under tiden har vi besök från släktingar och flickvänner. Härom dagen var jag och Stefan runt och spanade in hotell inför damernas ankomst, vi hade visserligen redan bokat hotell online men ville ändå se om vi kunde hitta något bättre så här på plats. Vi fick genast en déjà vu från svunna tider då vi reste runt på motorcykel genom Europa. Överallt där vi tog in på hotell, alltid i samma rum och oftast med dubbelsäng om det var billigast, förväntades vi vara bögar. Vi bor ju dessutom på samma gatuadress, samma trappuppgång fast olika lägenheter, så när vi skriver in oss i hotellets liggare bekräftas personalens misstankar ytterligare. Dessutom bar vi ju tajta svarta skinnställ och ser ut ungefär som tyskar. Tro fan att det fnissades bakom hotellens diskar då receptionisten bekräftade vår rumsbeställning med dubbelsäng och bidè. Samma sak här i San Juan. Ett av hotellen vi besökte hade inget ledigt rum alls och den snorkiga mannen i receptionen framhöll att de har bråda tider nu. Via Internet kunde vi sedan se att de hade fyra lediga rum. Där gick de minsann miste om två bögar, visserligen med flickvänner men det glömde vi att informera om. Vår vandring slutade på en krog där vi dövade vår bedrövelse med utsökta öl från småbryggerier. Tack och lov hade vi ju våra tidigare hotellbokningar att falla tillbaks på så det går ingen större nöd på oss.

Nästa inlägg får behandla Puerto Rico och San Juan lite djupare. Tills dess; simma lugnt!