Bland jungfrustjärtar i Mandal…

Sjömän och fruntimmer!

Första etappen avklarad. I morse angjorde vi Norges sydkust och ligger nu förtöjda i Mandal. Resan från Göteborg har varit trivsam, med fulla segel har vårt vindroder styrt mestadels av tiden. Vindgeneratorn har försett oss med den el vi behövt för att trygga vårt okristliga leverne.

”Gentlemen seglar aldrig mot vinden” som den gamla hederliga devisen lyder. I sedvanlig ordning är detta just vad vi gjort, vinden har mestadels varit västlig och rätt i näsan på stackars Sassy. Det blev en del zigg-zagg för att nå Mandal, 160 sjömil och 42 timmar från vår hemmahamn vid Göteborg.

Vi kommer inte sanna här i Mandal längre än nödvändigt, vi är ivriga att komma ut till delfinerna på Nordsjön, förmodligen

lägger vi loss under morgondagen. Enligt senaste väderprognosen (laddad som GRIB fil) ser det ut som att vindriktningen tillåter oss att sätta kurs på Shetland. Prognoserna ändrar sig dock snabbt och vi är beredda att istället sätta kurs mot antingen Orkney eller södra Skottland om vinden visar upp en annorlunda riktning. Som sagt, gentlemen seglar inte mot vinden.

Innan vi lämnar Mandal behöver vi kolla över vårt roder, det har börjat knäppa och knaka i rorkultens infästning. Vi byter även olja i motorn en andra gång eftersom vatten ser ut att leta sig in och göra oljan grå. Skepp o hoj! Vi hörs…

Snurra mig!

Sådärja, nu sitter den nya snurran uppmonterad och det blev riktigt schysst (nästan i alla fall). 3m galvaniserat 42mm rör gjorde susen och nu är det ingen fara för personskada längre. Jag har läst nånstans att frihöjden skall vara 2,5m upp till bladen och det är ungefär vad vi har nu. Dessutom har vi kittat med gummikuddar under foten, mellan pushpit och u-klammor samt för stag. Att snurran i sig själv sitter klämd runt stolpen med 3mm gummi runt om gör nog gott också.

Det är bara att konstatera att vibrationsdämpning och stabilitet inte riktigt går hand i hand. När vi satt upp stolpen utan något stag kände vi inte så starkt. Pushpit fick däremot känna på och trots att Petter kittat upp med goa brickor under så såg det inte riktigt bra ut. Gummikuddar under foten och att vi dessutom har 1m längre rör gör att det rör (haha, Göteborgshumor av en norrlänning :-)) på sig mycket mer.

Medicinen heter stagning. Utav den gamla stolpen har vi nu satt ett stag i längsled och imorn ska vi sätta upp ett till som går tvärs båten. Här fick det bli 3mm gummi mellan stag och stolpe samt relingslist för att ge bra stabilitet. Detta kan nog ge upphov till lite vibrationer så vi får se om vi måste fixa till det något.

Summa summarum tror jag att det kommer att bli riktigt stabilt och det återstår bara att se om ljud och vibrationer är tillräckligt låga när snurran väl drar igång och laddar våra batterier. Annars ringer vi Ole Bramserud för experttips…

Nu återstår i alla fall två arbetsdagar innan det är dags att packa väskan och ge sig ut på äventyr igen. Och det känner jag otroligt starkt för! :-D

Hasta luego…